Dagens Nyheter – 1 mars 1871, sida 3

. Hvarjehanda nyheter. En omusikalisk informator. (Meddeladt Sköfde tidning.) Den sedan några år aflidne komminister L—n i Skara stift var känd såsom en utmärkt fiolist. Redan som gymnasist i Skara hade han loford om sig att handtera fiolen som en liten konstnär, äfvensom att, hvad sångrösten beträffar, intaga det främsta rummet bland sina kamrater. Hvad under då, att den unga gymnasisten blef firad och en välkommen gäst i alla de bästa familjerna i Skara. Ja, sjelfva den starkröstade kantör 8,, hvars starka — man kunde säga förfärliga — stämma hördes högt öfver Skara orgel, ja, nästan öfver den lilla staden, kände sig smickrad att med sin oerhörda, fylliga basröst få någon gång ackompanjera den unga gymnasistens rena, silfverklara tenor. Sångens idkare, såsom sinsemellan befryndade, hafva en dragningskraft till hvarandra, som gör, att de förr eller senare träffas och i en glödande sång liksom utbyta toner med hvarandra. Det är på det sättet, som en öfverlägsen talang får ropet om sig som stor. Vår musikaliska L—n hade emellertid blifvit student och fägnade nu Upsala damer med sina rena, silfyerklara toner. Jemte det L —n af naturen egde denna lyckliga sångförmåga, hade han äfven ett godt hufvud, ville gerna smått drifva med pösande egoister, då det så kunde bära till, samt tyckte särdeles om skämt och humor så i tal som skrift. Det var i början af maj månad 1823. Numera aflidpe biskop Sven Lundblad var då teologie profsssor i Upsala och Westgöta natioas inspektor. Såsom sådan var han mycket älskad af sina landsmän, ty han försummade aldrig, då något tillfälle gafs, att skaffa dem de bästa informatorsplatser, som funnos, och hvilka oftast anförtroddes honom att bort: ifva, i En pedell (akademi-vaktmäsgtare) infann gig på L—ns rum, tillsade honom, att han ofördröjligen skulle gå till professor Lundblad, emedan han önskade tala med honom i en högst angelägen sak. Skall ha äran att straxt komma, herr pedell, lofyade L—n, som undrade hvad fader Sven (som han stundom kallades af studenerna) nu kunde vilja honom, enär han blott tör några dagar sedan hade nöjet räknas gom gäst på en större bjudning hos den goda professornp. Jag har en god kondition att erbjuda herr Lp började professor L. i sin vanliga vänliga top. Förnämsta vilkoret att erhålla den är att kunna spela väl fiol, och som jag vet, atb herr L—n i fullt mått besitter denna skick