Dagens Nyheter – 1 mars 1871, sida 2

—— LTL SE — Min Gud, hvilket ja! Jag skulle önskå ätt jag kunde taga detta ja och stoppa upp det som en fågel för att förvaras i evärdeiiga tider. — Herr Klerbbs, vill ni ha den .godheten att tala allvarsamt en minut? — Ja, det vill jag visst. — Vet ni att jag älskar denna qvinna, Klerbbs? Vet ni, att jag älskar henne ända till vansinne, att denna kärlek utgör en sammansättning af alla passioner som Indiens himmel alltsedan verldens skapelse väckt till lif? — Nå än sedan, Gabriel? — Går ni då in på att resa, herr Klerbbs? — Hvart vill ni att jag skall begifva mig, Gabriel? Jag har genomfarit hela Indien. Vill ni tvinga mig att ännu en gång grundlägga en stad? Ni vet att sådana tilltag medföra olycka... — Herr Klerbbs, äfven vänner emellan ges det en gräns för skämtet!...sade Gabriel med hotfull värdighet. — Gif mig er hand, Gabriel, återtog Klerbbs i hjertlig ton; ni tror mig vara er rival, eller huru?... Ni misstager er... En dag, en högtidlig dag — ni minnes den nog — sade jag er att jag icke älskade Eva... Det var en af dessa dagar då man icke kan ljuga... För öfrigt, jag kände er då knappast... I dag säger jag: jag älskar henne icke mera nu än då. — Är det sannt, verkligen sannt, Klerbbs?