Dagens Nyheter – 1 mars 1871, sida 2

— Vid min adelsmatina-ära, jag har aldrig älskat denna qvinna! — I sådant fall bedragar skenet mycket. — Skenet bedrager ofta och allramest den som ser genom passionens synglas. — Och hvarför älskar mi icke Eva? Gabriel gjorde denna fråga af förvåning och nyfikenhet; men under dessa båda motiver gömde sig en kinsla, svår att förklara. Den unge mannen såg någonting på sätt och vis förolämpande för honom sjelf och för Eva uti denna kalla likgiltighet hos Klerbbs. Det ligger vanligen en, smula aktning i det stora förråd af hat som man hyser mot en rival; man håller honom räkning för den goda smak han visar genom att egna sin hyllning åt den qvinna man sjelf älskar; men på samma gång afskyr man honom. Klerbbs tog ett baksteg vid denna fråga af Gabriel, hvilken, då han icke fick något svar, upprepade densamma. — Nej, nu skall man se att han också blir ond på mig för att jag icke är kär i hans Eva! utbrast Klerbbs skrattande. — Ja, hvarför älskar icke ni henne, då hon är förälskad i er? — Hon förälskad i mig! sade Klerbbs, och härvid begynte ban hjertligt skratta; hvar, tusan, har ni gjort den erfarenheten? — Jag skulle vara blind, om jag icke sett detta. — Ni var blind, när ni såg det, min vän