Dagens Nyheter – 28 februari 1871, sida 2

Evas ankomst, sedan dess icke upprepats, öfvertygade den unge mannen snart sig sjelf om att alltsammans varit ett slags synvilla, och hans vaksamhet upphörde. En morgon då Eva kom ned till frukosten, befanns hon ha aflagt den hittills burna sorgdrägten. Hon fick denna dag besök af några bland sina gamla europeiska beundrare. Dessa resande blefyo artigt mottagna; Eva lit dem förstå att de gerna kunde återinträda i sina förra vanor, äfven hädanefter lefva som gäster och vänner i hennes hem. Att de ej voro så talrika som under den tid Meunoussamy lefde, kom sig deraf att de flesta bland dem, som då svärmade omkring henne, ansågo sig komprometterade genom sin feghet under tigerjagten och derför icke vidare vågade visa sig på indianens egor. Gabriel hade inga farliga rivaler i dessa förälskade dagdrifvare; dock plågade det honom att se dem. Dessa menniskor förde många ledsamheter med sig. De voro, tyckte Gabriel, att anse såsom ett mörkt moln i den azurblå atmosfer, uti hvyilken Eva strålade. Lyckligtvis anlände Klerbbs till villan. Man satt till bords vid middagstiden; gästerna samspråkade sakta. Gabriel talade med Talaiperi om de lämpligaste tiderna för skogsafverkning; Eva resonnerade med sin papegoja om vigtigare saker. Man hörde en häst galoppera i ålln, och en ryttare blef synlig på terrassen framför huset.