Dagens Nyheter – 28 februari 1871, sida 2

— Det är herr Klerbbs! utropade den vackra enkan. Och innan ännn alla gästerna hunnit stiga upp för att mottaga den unge mannen, inträdde denne, hållande i ena handen sitt ridspö och i den andra ett mabogny-skrin. Man märkte att han endast med möda återhöll en åtbörd af öfverraskning, då han fick se Eva komma sig till mötes med ett förtjusande leende. Han kysste emellertid vördnadsfullt den unga enkans framsträckta hand och intog med förnöjelse den plats hon anvisade honom vid sin sida. Gabriel visste icke huru han skulle förklara en häftig smärta, som han erfor i bröstet, och en värme, som i detsamma steg uppåt halsen; han skulle gerna ha velat tillskrifvåa allt detta glädjen öfver sin väns återkomst; men han lyckades icke till den grad bedraga sig sjelf... Klerbbs kom från Madras, klädd som en fulländad dandy. Han bad likväl om ursäkt för det han presenterade sig i resdrägt. — Ja, min fru, sade han till svar på Evas första fråga, jag har haft en högst behaglig resa; men ändå kännes det obeskrifligt angenämt att vara återkommen. Man bör verkligen ofta fara bort blott för att sedan få njuta af återseendets glädje. — Ja, men ni, herr Klerbbs, reser ju aldrig för ert nöjes skull? Vetenskapen tager, förmodar jag, allå era krafter i anspråk?