Dagens Nyheter – 28 februari 1871, sida 2

få veta hvart den elefanthjord, som han en gång sett vid sjöstranden, numera tagit vägen. Trädgårdsdrängen upplyste honom om att Mounoussamys enka hade skänkt dessa elefanter åt guvernören, hvilken åter gifvit dem plats i Madras Zoologiska trädgård. Natten och sjön behöllo sin hemlighet. Gabriel undersökte på nära håll den skogslund, ur hvilken hån sett menniskohufvudet framsticka; han upptäckte der många böjda och afbrutna grenar och åtskilliga fotspår i sanden. Det hade varit hang första tanke att tala om allt för Talaiperi och Eva samt fästa deras uppmärksamhet på nödvändigheten att iakttaga vissa försigtighetsmått; men han fruktade att den vackra enkan skulle begifva sig tillbaka till Madras, om hon funne att landsbygden icke erbjöde tillräcklig säkerhet. Derföre beslöt han sig i stället för att tiga och att sjelf alltid vara på sin vakt, för att vid minsta tecken till fara gå att möta fienden med vapen i hand och i spetsen för husets betjening. Denna id framkallade hos honom en annan; han skyndade sig upp på sitt rum, öppnade äter brefvet till Klerbbs samt tillade ett så lydande ytterligare postskriptum: CMin käre Klerbbs, glöm allt hvad jag förut skrifvit och tänk endast på dessa sista ord: Kom hit, men färdas icke långsamt utan så fort er häst förmår springa. Jag har bechof af er vänskap.