Dagens Nyheter – 28 februari 1871, sida 1

Kritik öfver det kungliga armeförslaget. En författare, i hvilken man tror sig igenkänna en af första kammarens ledamöter, har till Lidköpings tidning insändt en uppsats, hvari han uttalar behofvet af en genomgående nationalbeväpning, som måste göras sådan att den blir användbar, icke allenast på papperet, utan i verkligheten. Förf, fortsätter: Härtill fordras materiel, befäl och öfning. Anskaffandet af materiel är en ren ekonomisk fråga och behöfves alltid, utan afseende på olika organisationsplaner. I afseende på befälet deremot äro tankarne mycket delade, ehuru alla äro ense om behofvet af ett talrikt och väl öfvadt sådant. En del anser att den indelte soldaten lemnar åt beväringen allt det stöd som behöfves, och att man endast behöfver förstärka den nu befintliga värfvade, garnisonerade och indelta armån med beväringen för att få en armå lämplig till landets försvar. Å andra sidan framhålles: om beväringen skall utgöra hufvudelementet uti armån, måste hela den öfriga delen af armen afse denna, och icke tvärtom. Virfvad, garnisonerad eler indelt trupp är icke lämplig eller duglig till att leda landets ungdom af alla stånd och klasser. En gammel garnisonerad soldat är vanligen aemoraliserad och uti intet afseende passande att blifva ett föredöme för beväringsynglingarne, hvilka böra så vidt möjligt aktas för de frestelser, som ett långt garnisonslif vanligen medförer, och få föräldrar torde vilja underkasta sig att låta sina söner inkastas i gardisthopen. En indelt soldat åter, som under många år varit jordtorpare, har hustru och barn, ofta uti små omständigheter, kan sällan hafva de egenskaper, som sätta honom i stånd att vara