Dagens Nyheter – 27 februari 1871, sida 1

De resande voro advokater eller affärgmän som fått i uppdrag att förrätta bouppteckningen m. m. Do voro fullkomligt obesvärade, dessa herrar; de inträdde utan krus och ceremonier, såsom vore de hemma hos sig sjelfya; oeh de helsade på Eva alldeles som man helsar på ett vanligt fruntimmer. Huru kommer det sig då, att icke hvarje man som ser henne för första gången genast faller till hennes fötter? Den äldre af dessa affärsmän öppnade två fönster för att bättre kanna se salens inredning; skymningen började nemligen inträda. — CPräktigt, syperbt! yttrade han. Alla rum i huset äro förmodligen lika dyrbart inredda; det kan man kalla för en verklig indisk-engelsk lyx! Den döde hade emak. Men här i vildmarken är alt detta hkväl icke mera värdt än på sin höjd tio tusen piastrar; vi skulle få femtio tusen, om stället vore beläget en half mil utom Madras portar. När det gäller en fastighet, beror värdet nästan uteslutande af läget... Äro de underlydande cgorna mycket vidsträckta, min fru? — Min herre, svarade Eva, det är sent, och jag känner mig trött. Ni får vara god och tala om dessa tråkiga saker med min svåger. Man skall på ögonblicket ringa till middagen. Hon helsade oss med en graciös åtbörd och aflägsnade sig. Jag följde henne med