Dagens Nyheter – 27 februari 1871, sida 1

MT Min käre Klerbbs! Ditt bref har tillskyndat mig en stor glääje; men det är nu en gång så att en lycklig hindelse aldrig kommer ensam. Tänk dig: Eva har anländt hit. Då jag i går, klockan fyra på eftermiddagen, hemkom från jagten, fick jag se tvänne betjenter komma ridande i galopp uti alln. Nu ha vi frun här! ropade man på alla sidor om mig. Och Talaiperi trädde ut på terrassen, för att mottaga Tinnevelys drottning. . . CHvad mig beträffar, visste jag icke hvar jag skulle ställa mig eller ens på hvilken fot jag skulle stå. Jag tyckte att jag ingenstädes var på min plats; jag skulle ha velat vara en fågel och sitta högt uppe uti något träd. Två vagnar stannade framför Chattiram. I den första åkte Evas qvinliga tjenare; jag såg icke den strålande gudagestalt, som mnedsteg ur den andra. Mina ögon tillslötos mot min vilja. När jag åter uppslog dem, presenterades jag af Talaiperi för Eva. Jag tyckte attjorden våldsamt darrade under mina fötter; mitt bröst svällde; min tunga förtorkades; min panna var brännhet. tJag framstammade en af dessa utslitna, betydelselösa fraser, som vid dylika tillfällen bruka begagnas; jag vet cj en gång hvad jag sade. Icke heller körde jag hvad Eva svarade; EVA, BERÄTTELSE FRÅN INDIEN 43.