Dagens Nyheter – 25 februari 1871, sida 1

pr presterras uppofiring at sina rättigheter genom det nya rerresontationsförslagets aniagande, nu lösa sig från indelningsverket, men man frågar billigt: hvad hade adein och presterskapet gifvit för gina rättigheter? . Intet, emedan dessa varo tillvällade på medborgares bekostnad. Men är det så säkert, att indel.ningsverkets upphäfvande utan aflösning vore en skänk åt indelvingshafvarne? Pgentigen icke, ty i de flesta fall hafva de indelta hemmanen öfvergått från far till son eller genom arf stannat inom slägten, och det kan dervid icke blifva tal om, at: hemmanet skall kunna säljas dyrere än hvad det kostationehrfvaren, ehuru dess värde neturligtvig skulle sti ga, då bördan aflyftades. I försvarsutskottet siå andra kammarens Icdsmöter som en man i fråga om indelniugsverkets afskaffande, helt utan i vär-ta fall med billig aflösning, och om än deras avhängares ante icke förslår tlll att genomföra deres vilja, skall dock deras sträfvan bära vittne om, stt tiden är inne för vår allmoge att skaka af sig de bördor ech försakelser, den under århundraden burit. I icke ringa grad har det förvånat oss och måste väcka hvarje tänkaude medborgares undran, att en och annan pressens mälsman yttrat förakt oeh afeky för en fran ställning säden som den af Norrköpings arbetareförsning, hvilken förklarat sig villig att göra uppoffringar för försvaret på, det vilkor att rösträtten utsträcktes. Denna vaksamhet på de poliviska rättigheternas utvidgniog synes Oss ivertom värd all aktoing och efterföljd. Hogeringen sjelf har nu passat på villfället att äska dryga summor. Och om försvarets ändamålsenliga ordnande lika mycket innebär garantien för dynastiens bestånd som det betryggar vårt lands sjeltständighet, så tyckes det oss vara at rätt ska på spelets ging att ställa rättigheter emot fordrivgar, och vi måste förklars, ait folkombuden illa motsvara sitt förtroende, om de missakta och förgväfva folkets billiga anspråk på utvidgade politiska rättigheter. Fieuden stär icke öfver oss; ett förhastande är sålunda undvikligt; och på samma fång vi såsom fosterlandsvännrer förorda, alt landet må göra uppoffringar för försvarsverket, yrka vi, att riksjagsombudan vaka öfver våra politiska rättigheters utveckling, ty endast på grund deraf skall det en gång i tiden blifva en möjlighet att störta det system, som redan alltför längre sugit landots must och merg. ARERRTSPENA CE