Dagens Nyheter – 25 februari 1871, sida 1

De båda vännerna, uppassade af omkring tjugu domestiker, förde ett temligen enformigt lif. Klerbbs började med allvar tänka på att fullgöra sitt vetenskapliga uppdrag; och han företog sig att, sittande i en fåtölj, genomgå Mounoussamys vidlyftiga bibliotek, för att möjligen der påträffa den malabariska historien. Gabriel var ute om dagarnoe på turracus-jagt i den väldiga skogen mellan villan och berget. Ofta kastade den unge vetenskapsmannen, då han förirrat sig ända upp på bergshöjden, molankoliska blickar på den af lummiga träd beskuggade Madras-vägen, och i hvarje vindens suck trodde han sig höra ljudet af rullande hjul; han inbillade sig att Eva var i annalkande, att hon kom för att åter lefva och herrska i sitt paradis. En morgon kom Klerbbs ned från sina rum, klädd i.resdrägt, och bjöd Gabriel sitt farväl. Han afreste, sade han, för att besöka provinsen Karnatik och tillbringa några dagar i Traukebar. Han hoppades att under denna färd få reda på manuskriptet till den mycket omniimnda historien. Gabriel kunde ej förmå sig att åtfölja sin vän; hans öde var för framtiden bundet vid denna boning i vildmarken, uti hvilken en qvinna snart genom sina förtrollande behag, sina talanger skulle sprida ljus, glädje och värme. — Min resa blir icke långvarig, yttrade Klerbbs, i det han tryekte Gabriels hand;