Dagens Nyheter – 25 februari 1871, sida 1

— Varen öfvertygade, mine herrar, att jag är beredd att göra allt hvad i min förmåga står för att hos er utplåna det sorgliga minnet af den ångest, ni under dessa scdnaro dagar utstå. Kommen ofta på mina svirter; jag vill vän-kapsfullt trycka er hand i ni varo af Madras förnäma verld; och glömmen icke att jag skall känna mig lycklig om jag kan vara er till någon tjenst, af hvilken boskaffenhet som helst, nu eller i framtiden. De båda unga männen blefvo djupt rörda af lordens vänliga bemötande; och sedan de samspråkat med honom en stund, lemnade de under tacksamhetsbetygelser hans palats tillsammans med Talaiperi. Å Ett elegant åkdon, för hvilket tvänne hvita oxar af den snabbfotade racen voro förspända, väntade på torget. Talaiperi inbjöd de båda curopcerna att taga plats i detta åkdon. — Ilvart ämnar ni föra oss, äidle vän? frågade Klerbbs. — Till vår bostad vid Tinnevely-sjön, svarade indianen. — Det blir att komma från helvetet direkte, till paradiset, yttrade Gabriel. — Ni misstager er, hviskade engelsmannen i hans öra; jag tror att vi blott komma att byta om helvete. Gabriel suckade djupt öch svarade ondast genom en uttrycksfull tystnad. Då åkdoret passerade Armeniernas bid, vi sade Talaiperi Goulabs boning för de båda EVA. BERÄTTELSE FRÅN INDIEN 1?