Dagens Nyheter – 24 februari 1871, sida 1

— ÖT — läst i går inför domstolen, skulle väl ha vägt icke så obetydligt i rättvisans vågskål; eller huru? — Nej, nej! Detta bref skulle ej ha förmått utplåna verkan af mitt tal... O, jag citerade ett yttrande ur Macbeth... Alla Arabiens parfymer . . . Om ni hade sett åhörarne! ... Hvilken blekhet utbredde sig öfver deras ansigten!... Nej, nej! Mounoussamys bref duger icke... Ja, ja; det förstås att vi böra undvika att förhasta oss. Jag skall skicka efter Goulab och Mirpour... Äfven nabobens enka vill jag tala med, Det finnes ingen rimlig medgift som jag icke är färdig att göra för att tillfredsställa er... Men var öfvertygad om att Gabriel och Klerbbs äro brottsliga. — Högt aktade herr allmänna åklagare! utropade Talaiperi med en utomordentlig häftighet, de äro oskyldiga! Jag går i bergen för deras oskuld med mitt hufvud! Tag mig såsom gisslan; instäng mig i fästningen; och om dessa män verkligen befinnas brottsliga, så låt hänga mig tillsammans med dem? Talaiperi yttrade dessa ord i em så öfvertygande ton, att sjelfva åklagaren kände gig rörd deraf och lade ifrån sig Evenir ig Chronicle. Embetsmannen gick derefter ett par hvarf kring rummet utan att öppna sin ynun och med ögonen fästade på mattan hvarpå han tog ett pappersblad, doppa? 4 jängsamt gin penna och skref tre rader, synbarligen under hycket funderande. HYR SN