Dagens Nyheter – 23 februari 1871, sida 1

för att dermed kunna spela en roll på de europeiska slagfälten. Ju mera man sätter sig in i såväl den kungliga statsverkspropositionen som i alla de muntliga och skriftliga diatriber, hvilka i dessa dagar, eller rättare sagdt månader, framkommit inom de politiska kretsarne, såväl enskildt, som i pressen, desto mera måste man komma till bestämd öfvertygelse om att hela detta raseri, som funnit ett sådant utmärkt godt slagord i ofvanstående epitet mot landets representanter, icke kan hafva sin enda grund i en lugn och allvarlig önskan, att på ett klokt sätt bringa vårt försvarsväsende ur den förfärliga lägervall, hvari det genom vederbörandes eget förvållande råkat. Vore detta enda afsigten, så skulle man naturligtvis i lugn diskutera frågan med argument och ej, såsom nu, gripa till oqvädinsordEn sådan rå ton som nu föres i de frenetiskt krigiska tidningarne mot dem som ej vilja obetingadt blåsa ikrigstrumpeterna och slå på sköldarna, kunna vi ej påminna oss hafva hört förut här i landet från folk och tidningar som ännu vilja anses ega något anseende för anständighet. Deremot gifves det för tillfället en tidning i utlandet, som finner lämpligt att mot sina motståndare begagna ett språk, likt det som nu af åtskilliga tidningar användes mot de återhållande elementen i andra kammaren, nemligen napoleonska dynastiens tidning la Situation. Exempelvis följande: — — — Dessa män, hvilkas fickor äro fulla af guld, som Ruhliger och Laurier medförde från London, vidtaga åtgärder för att valen skola bli ärliga. Arliga! Ja, det skola de säga! Skurkarne föra alltid det ordet på läpparne. Dessa ord förefinnas citerade ur la Stituation i Göteborgs-Posten för den 20 dennes, och förunderligt nog citeras i samma tidningsnummer orden Råhet, Egennytta och Sjelfviskhet med tillägg em andra kammarens majoritets icke rena vapensköld. Hvadan denna likhet mellan Napoleonismens anfall på det fredsälskande partiet i Frankrike och våra krigsentusiasters anfall på vår fredsälskande allmoge? Är det en tanke som : ser ut som en händelse? Vi hafva vid många tillfällon ådagalagt att vi ingalunda obetingudt eller i alla hänseenden gilla tendenserna hos majoriteten i andra kammaren, representerad af den rena allmogen, men två saker finnag, i hvilken (bondelementet sällan tager fel. Pet ena är att motsätta sig onödigz anslag och det andra att hindra öfverilade företay. Båda dessa faror föreligga nu, och vi kunna ej annat än glädja oss öfver att bomdelementet i närvarande stund är så mäktigt inom representationen, ty vi hoppas att derigenom skall nödig kapson blifva lagd på dessa krigsentusiaster som med kamarillatidningen Aftonbladet i spetsen drifva sitt spel, men som vi deck tro till slut skola draga det kortaste strået, äfven om det lyckas dem stämma lyran högt för tillföllet, Det synes oss dock att de kunde stämma sin lyra i en högre ton4 än att skälla ned landets representanter 3 la Napoleon, såsom vi ofvan visat.