Dagens Nyheter – 22 februari 1871, sida 2

ken för att begagnas i ett brottsligt syfte, och han har på denna gissning 1 icke oväsendtlig mån grundat sin anklagelse. Nåväl! högt aktade domare, åklagaren hur i slutet af sitt tal sagt att Klerbbs och Gabriels afsigt var att fly genom obebodda nejder till Pondiehery. Jag frågar er, herrar domare: hura låta vil dessa antaganden förena gig? På intet vis. Och dock bör man väl kunna fordra att en anklagelse af denna art bygges på förutsättningar, af hvilka icke den ena upphäfver den andra. Saken är allvursam, mycket allvarsam; det gäller här två oskyldiga menniskors lif. Ett sor! förspordes bland åhörarne. Ordföranden ropade då med stränghet i tonen: — Vid minsta tecken till bifall eller ogillande låter jag utrymma salen. Advokaten återtog, höjande rösten så att den nästan fick ett uttryck af hot: — 0O, nej, nej! Ni skola icke döma dem till ansvar, emedan vetenskapen behöfver deras tjenster, och emedan Europa har sina ögon fästado på dem? Ni skola icke döma dem, emedan de personer, som vittnat mot mina klienter, yttrat sig med en viss osäkerhet, såsom hade de alla inlärt en utanlexa, hyvilken de... Åklagaren reste sig upp ursinnig och ropade: — Vittrena stå under mitt beskydd. De