Dagens Nyheter – 22 februari 1871, sida 2

ba talat såsom deras samveten bjudit dem att tala, och jag ämnar icke tillåta att man här kränker deras heder! Advokaten fortsatte: — Ni skola icke döma dem, emedan ri ej ha hört ett euda vittne, som haft något att säga till deras försvar... — Ja, var så god och tog fram ett sådant vittne, om ni kan, inföll allmänna åklagaren. — Huru skall jag det kunna? Ack, min Gud, skicka en kallelse till tigrarne i Ravanapassen; få se om de infinna sig! — Bravo! utbrast Gabriel. — Han slutade med detta kloka råd, sade Klerbbs. Jo, det är skönt! Ordföranden slog klubban i bordet, hvarefter han yttrade: — Baken är tillräckligt utredd. Ha de anklagade något att tillägga till hvad deras försvarare anfört. a — Ja, sade Klerbbs, en enda, mycket enkel omständighet: vi äro oskyldiga. — Är detta allt? frågade domaren. — Ja; och oss synes som vore det fullt tillräckligt. — Sessionen är slutad, sade domaren. Klerbbs lutade sig intill Gabriel och hviskade i hans öra: — Ah! Jag är fullkomligt lugn. Ser ni, jag känner de engelska domarne i kolonierna; de spela sina roler mycket väl. Hela denna rättegång, som de låtit anställa mot 0ss, är