Dagens Nyheter – 21 februari 1871, sida 1

Derföre, innan, eller åtminstone samtidigt, vi besluta oss för att på allvar försvara gamla Sverige, så görom det till vårt fosterland. Man måste ju ega cen sak för att kunna häfda sin rätt dertill mot andra? Til den officiella vältaligheten hörer att ideligen tala om svenskarnes urgamla frihet. För att ej fördjupa oss i historien och tala om hvad vi varit, så frågas: kunna vi med handen på hjertat påstå, att vi nu äre ett fritt folk? Äro ens våra privilegierade klasser, eller de som hafva medborgerliga rättigheter och förmåner framför den orepresenterade massan, verkligen i åtnjutande af friheten, så att de ega någon garanti mot regentens godtycke? Ja, till någon del, derigenom att de hafva six andel i den lagstiftning, som omfattar grundlagen och den allmänna lagen, äfvensom, ehuru indirekt, genom beskattningsrätten. Hela den öfriga lagstiftningen, hvilken man så naivt kallat den ekonomiska, ligger uteslutande i regeringens hand. Denna lagstiftning utgöres, förutom af den som lämpligen skulle kunna kallas den ekonomiska, af den administrativa, krigsoch undervisningslagstiftningen. Hvad krigslagstifctningen beträffar och hvilka följder af densammas öfverlemnande åt regeringens godtfinnande kunna i militäriskt afseende uppstö, derom är här ofvan taladt. Sedan man äfven hos oss helt plötsligen af dagens häpnadsväckande verldshindelser blifvit väckt ur inbillningens drömmar om. krigets oförenlighet fed ivad man behagat kalla civilisationen och börjat vända sina blickar på de omständigheter, hvarpå staters yttre oberocnde hänger torde man väl temligen ållmänt och utan vidlyftigare forskningar komma till insigt derom, alt vi sedan sekler tillbaka, trots de oftast utomordentliga uppoffringar vi blifvit underkastaäde i och för landets försvar, genom våra regceringars oduglighet stått värnlösa mot yttre våld, ehuru gynnande omständigheter räddst oss från total undergång. Angående åter undervisnivgslagstiftningon, eger regeringen derigenom i sin makt att låta befolkningen ifrån barndomen insupa de mest oriktiga begrepp och falska föreställningar. Öch det är detta den så systemria tiskt sökt göra, att det ej är bristande energi från dess sida, om vi i detta hänseende ännu ej kunna mäta ess med tyskarne. En nation, hvars regering ej är bunden af några lagar, hvilken säledes saknar garantier mot sin styrelses missbruk, är underkastad despotismen, I den mån den genom lagar är skyddad mot de styrandes godtycke utgör den en konstitutionel stat. pe hos oss, som hafva medborgerliga rättigheter, kunna visserligen till en del anses vara af lagar skyddade mot förtryck, Mot kenunhgens rätt i afseende å den ekonomiska lagstiftningen samt i fråga om förbund med och krig mot utländszra makter m. m. sakna de deremot garantier. Mot konungen och dem, sem för närvarande genom representanter ega någon rätt att deltaga i lagstiftningen, står den stora massan värnlös. Den är således helt öch hållen prisgifven åt der spotismen. Och denna despotism utöfvag ock af regering och representation i vidsträckt mån. För atb vårt land skall blifva en konstitutionel stat i sann mening, fordras sålunda icke allenast; afskaffandet af den personliga konungamakten utan, hvad som är ännu vigNERD VN a MeV oe AR nt Md fa SR Tr gr sng Jb FL SNR IN