Dagens Nyheter – 18 februari 1871, sida 1

dets däsare ansåge Svåjiges väl eller ve hänga på indelningsverket. Man kan med skäl i atlmänhet göra den anmärkningen aw det icke ir kungsord hvad Aftonbladet särer och att det säledes ändå icke är alldeles oundgöngligen nödvändigt satt tro, det indelta armenas och indelningsverkets. fortfarande bestånd äro så grundväsertliga vilkor för landets effektiva försvar. Men i all synnerhet rib: bas en sådan iro, då man erinrar sig att för icke ens två år sedan Aftonbladet sjelf byste ea ielt anzun åsigt om indelningsverket än nu. ; Det var år-1859.. Regeringen hade till riksdagen afgifvit sett förslog till förävdrad försversorganination, som var en utbrytwug utafoett större förslag af krigsministern, -Nämdix kunrgligad förslag gick, liksom det mit föreliggaatie, ut på indelningsverkets bibekållande, dock med några lindriagar. Om detta förslag yttrade sig Aftoabladet den 30 mers 1869 i en ledaude redaktiorsartikel på följande rätt: Vi anse detsamma vara behäftadt med tvenne hufvudsakliga brister, hvilka svårligen kunna afbjelpas och hyilka derför sannolikt komma att föranleda dess fall. Förs det första är den föreslagna lindringen af den beskafferheten, att den ytterst ojemnt måste träffa den indelta jorden, hvarför allvarsamt kan 7fsdgasättas, om den verkligen kommer att utgöra någon lättnad f riden kärdast betryckta de!en af densavania. Då intet afseende blifvit fistadt vid roteringsoch rustnivgsbördans förhållande till rotarnes och rusthällens taxeringsvärden, måste hela frågan ännu anses!så outredd, att den tarfvar en grundlig revisiov: Och ait under sådana omständigheter den tiltökning i beväringsöfningaärnes iä-Gd,; svm titgör en åf förslagets Uhufrudsunkter: och för hviken Undringen ikwlle vara: ett vederlag, icke kan ifrdyakomma, sy-nes temligen iiart. Den anvdra bufyudsakliga bristen är de så betydligt ökade kostnaderna. — — Lägger maw härtill vigten af den allt mera kring sig gripande opinion, com icke gillar sjeltva stamprincipen och tndemingsverkets b:bekällande, men önskaren folkbeväpning utan sam, så torde lätteligen inses, att förslagets genomdrifvande ejkan hafva många utsigter till framgåvg. — — Icke lånet derefter, nemliger den 18 april, aftkunnade Aftoubladet sin dödsdom öfver ett förslag, som ver mycket lindrigare än det vuvarsnde, ock öfver sjelfva indelningsvirket såsom en orättvisa, i följande tydliga ordalag: Måune bärieke åter eltvisst diktamen till stätsrådsprotokoliet varit framme och gjort sig gällande? Ores förefaller hela detta i grund och botten iMkonstitutionella förfarande som ett nog klumpict försök att aflocka riksdagen edt bifsiltillstammens ökande och beväringsöfningarnes förlängande, under det der outredda frågån om Undringen samt iallmänhet om ett definitivt ordnande of armeorgansaltonen undanskjutes till en oviss framtv. För vår egen del hafva viredan förut uttalat den åsigten att åtminstone den nu föreslagar lindricgen (et indelvingsverket) svårligen låter sig gevomföras ochatt vi äfven anse ganska tvifrelaktigt, huruvida