Dagens Nyheter – 18 februari 1871, sida 1

-— 44 — af ett berg; man riskerar här ingenting genom att somna... Må vi således lyda naturens maning; jag för min del är alldeles uttröttad. -Sofra, säger ni, Klerbbs! Är ni då alldeles galen? Fruktar ni icke att vakna i ett lejons mage? — Åhnej; för lejon har jag verkligen icke så stor respekt eom för tigrar. — Den stackars Mounoussamy! — Åh, vi ha nu gråtit nog öfver honom... Olyckan har skett, och det gjorda kan icke vidare göras ogjordt... Äkta män som ha alitför vackra hustrur få nästan alltid en sorglig ändalykt. Detta är en lexa, af hvilken jag skall droga nytta i framtiden. — O, herr Klerbbs, låtom oss icke skämta öfver denna ohyggliga katastrof... — Gabriel, spela nu icke längre den öfvermåttan dygdiges roll. Vi befinna oss nemligen ej i Europa; utan vi äro i Indien, åtminstone hoppas jag det, ehuru jag ej kan neka att jag å andra sidan är rädd för att, så snart solen gått upp, möta en kines på vägen... Men midt ibland den smärta som Mounoussamys bedröfliga slut förorsakar er, likasom mig, skall ni säkert, sedan ni aftorkat era tårar, erfara en hemlig, ljuf tröst i den sköna Evas enkostånd. Ni är ung, ni är fransman, ni har detta behag, denna qvickhet och lifiighet som utmärka er nation, ni är tillika fattig och vetenskapsman ; nå väl, i besittning