Dagens Nyheter – 15 februari 1871, sida 1

I utskottet. Man bar nu endast omfattat en annan plar, och om de verkliga för sterlandsvännerna ej äro på sin vakt, så har dennzs plan all utsigt att lyckas. Man har nemligen funnit att de som yrka iadelningsverkets allösning skilja sig i två delar: de som vilja att det skall aflösas efter dess fula värde och de som yrka lindring såsom ersättsing för att man åtager sig allmän v röepligt. Taktiken går nu ut på att förena sig med dem som yrka indelningsverkets afiösning till dess fulia värde och stämpla de andra såsom farliga för samhällets bestånd. Sedur ron väl lyckats åstsdkomma en dylik Förening, ställer man frågan så att det först blir votering om beväriogslagen. Man räknar då på majoritet medelst föreninsg afembetsmannaintresset och högern af dem som vilje indelningsverkets allösning. Sedan detta väl är gjordt och man lyckats få izenom allmänna värnepligten, utan att indelningsver ksfrågan ännu är afajord, så, räknar man på att kusna skatta sig under tiden tillräckligt med öfverlöpare i andra kammaren och att med dessa samt den gala majoriteten i första kammaren kunna bibehålla indelningsverket ia statu qu; och för att få deita så mycket säkrare att lyckas ämnar man ställa det så, att indelnisgsverkets adlösning i dess radikalaste form, d. Vv. 8. utan ersättning, blir skr yrkandet i andra kammaren, men man saktar sig noga för att framkouvmua härmed tid va början, utan nuv, gubevars, vill man iudel ningsverkets aflösning till dess fulia värde! Planen är väl anlagd och skule haft alla utsigte : att lyckas, såvida dera ej blifvit för ti. ligt 10j!. Det liter nemlis sen intet tvifvel att en hel mängd af dem som nu yrka indelvingsrerkels allösning, men som äro konservativa till sina samhällstendenser, t. ex. hr Carl Göran Mötner och hans vämner, skulle skygga tillbaka för att rösta för indelningsverkets afskaffande utan aflösning om man lyckats, på sätt som ofvan beskrifrits, ringa frågan i ett sådant dilemma. Lyckligtvis finns det emellertid ett medel att mota Ole i grind, 1-02 är ofelbart; och om det blott af dem som vederbör strängt iakttages, blifva alla de väl hopspunna intrigerua fåfängs. Det är nemligen solklert at RN propositior, som ej har till ärdamåi att ur hittillsvarande majoriiet i andra kammaren och mivoritet i första kammaren bilda riksdagens majoritet, eudast ha till afsigt att spela makten i häaderra på byråkratien. Med majoritetea i avdra kammaren mena vi naturiigtvis den förenade venstern och landtwaonspartiet. Då nu de lismande och hala tangorna komma och göra sine framställniorar, så är det lätt att finna hvad andas barn de äro, endast man tänker efter lhvart det skulle leda om men följde deras råd. Leder detta till en schism i avdra kammar regs majoritet i ändamål att stärka hittillsvarande majoritet i första, då är Jakob framme, äfven om huden är Esaus. Om man deremot tydligen och klart ser att hvad som proponeras endast kan gunomdrifvas af andra kammarens orubide majoritet och första kammarens minoriter, då är man inne på den verkligt deal