Dagens Nyheter – 14 februari 1871, sida 1

tit tillintetgöra ea armt: Varus, Varus. hvar har du gjort af mina legionerr Kan, säga vi, ej svenska folket med samskäl fråga regeringen: Statsråd, statsråt, hvar hafven I gjort af våra millioner? Svaret torde ej vara så lätt att få från regeringen, men lärer dock ej vara omöjligt att utleta ur indelningsverkets och uniformsförändringarnes mysterier samt ur kougl. flottans mångfuldiga organisationsplaner. Svaret torde en gång med förfärlig styrka komma att fordras af regeringen och af den delen af representationen som varit tegeringens villiga tjenare i dessa frågor. Vi säga torde, ty det kan väl hända att både regering och representation besinna sig innan de fortgå på denna bara i så stor skala som det nu ärifråga. Vi hafva i Frankrike ett alltför färskt exempel på hur en oduglig regering och framför allt en af den personliga viljan påverkad oduglig krigsadministration kan föra ett land till brädden af undergång för att vi icke här skulle taga varning deraf medan det ännu är tid. Det är ej sagdit att här i nödens stund kommer att uppstå någon Gambetta till vår räddning; och dessutom kan Sverige ej åt sin Gambetta lemna sådana resurser som Frankrike — resurser som i alla fall till stor del blifvit fåfängt använda, hufvudsakligen i följd af det dåliga tillstånd, hvari hela försvarsväsendet, dess intendentur och anda lemnats af den förra regeringen. Skulle vi au fördubbls vår bevillning. stäfja vår industri och lägga hämmsko på hela vår utveckling 2ndast för att vinna ett resultat, hvartill vi hafva den mest slående urbild i Frankrike? — en urbild, hvilken är så mycket mera slående som händelserna i Frankrike utvecklade sig under en för den personliga viljan sig böjande regering, understödd af en person som, i likhet med Aftonbladet och konsorter här i landet, låta in fantasi spela bort verkligheten. ma Kan det gifvas ett mera slående bevis på sanningen af detta vårt påstående, än trontalet vid riksdagens öppnande? Detta andades endast krig och örlig och ingjöt en sådan förskräckelse i de lättrörda sinnen att man nästan såg fienden utanför sin dörr; men när man då gick det på lifvet, så lemnmades i andra kammaren af utrikesministern förklaringar som visade att det ej var så farligt. Hvad bevisar detta annat än att det finaes två v jor inom vårt lands styrelse — cn krivisk och en fredlig, men att den fredliga viljan måst böja sig för den krigiska vid uppgörandet af propositionen angående 4:1e hufvudtiteln ?