Dagens Nyheter – 13 februari 1871, sida 1

Denna charmanta boning tillhörde år 18— den rikaste affärsmarnen i Madras. Hans namn var Movnoussamy. Sjelf var han född hindu och hedning, och han hade icke i synnerlig mån ombytt religion, då han ingick i metodist-samfundet för att få gifta sig med Batavias vackraste holländska, hvilken en indisk Croesus som ett bevis på sin vänskap skänkt en hemgift af en million piastrår. Eva hette den vackra holländskan, Mounoussamys maka, Vid den tid jag nyss nämnde var hon tjugofyra år. Om ni aldrig varit i Indien, kan ni ej göra er en föreställning om den förtrollning som en qvinna af rent europeiskt blod utöfvar på en manlig varelse i detta klimat, som bränner både kropp och själ. Olycklig den främling som kom och satte sig ett ögonblick i pelargången utanför Evas hus, för att beundra Tinnevely-sjön! En af de talrika hinduiska domestikerna fick genast befallning att inbjuda honom till middag, och denna måltid, intagen under så mycken glädje, förgiftade moraliskt den stackars resande mannen; han såg Eva, och han glömde sitt hemland, sina anhöriga, till och med sin hustru och sina barn, om han hade sådana. Evas man var i den lyckliga ålder då menniskan brukar slippa längre ofredas af passionerna; för öfrigt sade man att han icke hade någon aning om hvad svartsjuka vill säga, ett ondt som tillhör de kallare länderna, men är okändt på Coromandel-kusten. Också