Den 13 kommo spioner med underrättelse om att Chicangos här var i antågande. Ohicango hade med sig allierat alla hvita mäns fiende Namaka-höfdingen Samuel. Dor 14 skallade ropet: Ovita! (till krig). Fienden hade då redan inträngt på Owaquambis område; men Naijhumma var lyckligtvis färdig att mottaga dem med varma serveter. Striden varade i två dagar. Naijhummas folk omringade Ondango-hären och nedgjorde största delen deraf. Hvad beträffar Namakahöfdingen Samuel, så blefvo både han sjelf och alla hans män dödade. Den 17 samlades alla Naijhummas krigare kring sin höfding och öfverlemnade till honom det krigsbyte de tagit: 64 stycken gevär, 193 bågar, 117 kastspjut samt några hästar och en efantlig mängd pilar. I striden hade 4 hästar stupat, deribland en som jag endast 5 dagar förut sålt åt Ondango-höfdingen för 300 skålpwnd elfenben. En stor massa fångar voro tagna, hvilka alla dödades. Jag försökte rädda lifvet på en af dem; men höfdingen var obeveklig. — Ondango-folket, sade han, har tillfogat mitt hjerta ett alltför djupt sår, för att jag skulle kunna bevilja någon pardon. Sedan jag, på skriftlig begäran af Green, jemte Harrison uppsökt denne i Owakingera, fortsatte vi den 27 tillsammans resan derifrån. Nu begynte ett flackande från stam