Dagens Nyheter – 11 februari 1871, sida 2

RÅDHUGRÄTTEN: Mordet å advokatfiskal Montan. Ranvsakningen med Josefina Iklund och Gustaf Hedelin fortsattes i går och denna gång å rådhustättong å:o afdelniog: Öräf. (till Hedelin). iiar du något Mt fäga I dag, innan vi börja? . Hedelin. Ja... Tre veckor innan mordet begicks bad Josefina mig att få låna en pistol. Oräf. (till Ekland). Mins du något sådant? Eklund. Nej, det kan jag ej påminna mig. . Grväf. (till fredelin). Har du inte annat att säga 1 dag? 72 Hedelin. Nej. . a Justering af det vid föregående rättegångstillfille förda protokollet företages nu. Ordf. (härefter till Hedelin). Efter du nu vet att tiden då du kom hem var mellan half 7 och half 8, så bör du väl ock veta hur länge du var hemma? . Hedelin, Omkring en timme, Protokollsjustering, angående det med ogifta öm i hennes hemvist hållna vittnesförhös er hirefter. Ordf. (efter protokollets uppläsande). Har Hedelin något att anmärka mot gumman Dahlströms vittnesmål? Hedelin. Ja, hon måste ej riktigt komma ihäg sig, ty jag mins att jag legat och sofvit på-soffan till dess min mor väckte mig, och detta har vittnet troligen glömt. Ordf. Vill du att rätten skall anställa nytt förhör d henne om soffan, deri du skulle legat och sofvit? Hedelin. Ja, jag tackar. (Cfver denna anhållan afgaf rätten intet yttrande) Sedan äkle hörde, upp! garen, stadsfiskal Gilljam, begärt få ni Josefina Eklunds broder, socksrbru taren OC. E. Eklund, och som vittnen, tjens dena M. J. OC. Edlund, H. Olsson och Klara Walckman, hördes dessa hvar ofter På frågor, som till sockerbruksarbetaren Eklund Ideas, berättade denne, att han bestämdt påminde sig det systern Josefina Eklund, tillsammans med Hedelin hemmavarit hos honom den 23 mars (samma afton som mordet begicks). Vi 6-tiden hade systern aflägsnat sig och sagt att hon skulle vå hem för att gå bort. (På fråga upplyste broderna att detta var systerns vanliga yttrande, då hon skulle kläda sig bättre än vanligt, i och för något besök) , . . En stund efter, sedan systern aflägsnat sig, hade Hedelin gått sin väg . .. Ett par dagar efter mordet hade Slcdelin uppkommit till brodern och sagt, att: om det skull kosta mitt lif, så skall jag se henne (menande den då redan häktade Josefina Eklund). Vid detta tillfälle bade Hedelin gråtit. Oråf. Hvarför tror ni dans yttranden som de s Eklund. Jag trodd le voro dikterade af kärlek till min syster oc3 20 siackap till mi it Hedelin begagnade såjan sade att han ej älskade : von 1 lifvet så som renne. Ordf. (till Hedelin). a sant? Hedelin, Ja, men ko r Eklund ihåg att vi spelade kort, sedan Josefina aflägsnat sig? Pkland., Nej, det kommer jag ostämdt ihåg att vi inte gjorde. Hedelin. Jo, det gjorde vi . . . Kommer Eklund inte heller ihäg att jag, innan hon kom, sjöng några bitar ur Hittebarnet? Eklund, Det kan vara möjligt. Hedelin. Jaså... Påminn sig om kortspelet också, för vi spelte ändå om bränvin, och Eklunds hustru skickades efter detsamma. Eklund. Nej, detta tär ej sant. Ordf. (till Josefina Eklund . Har du något att säga? Josefina REtland. Ja, jag vill påminna mig att jag var uppe hos bror min två gånger. första gången klädd på hufvudet i röd halsduk och andra gången (sedan jag varit hemma och tom mig) i väderhufva . . . Vid det jag andra gången infann mig, gick jag fram till bordet, vid hvilket min bror och Hedelin suto och sade, i det jag slog Hedelin på axeln: nu skall jag gå bort! Brodern Eklund. Det kan jag ej påminna mig. Härefter hördes vittnena och berättade dessa följande. nemligen: Maria Edlund: att hon, som, enigt egen uppgift var mycket nyfiken af sig och boende i samma våning, som den gumman Hedelin med son bebodde, den 23 mars sett Josefina Eklund vid 9-tiden på aftonen med tysta steg närma sig till köksdörren, knacka på densamma och i lågmält ton fråga: är Gustaf hemma ? Hedelins moder, hvilken varit den som öppnat dörren, hade då, som vittnet antog, på skämt, svarat: Nej, det är han inte. Vidare hade vittnet hört Josefina Eklund utropa, genast derefter: Jo, si der sitter IKonjander! Angående den summa af 10 rår, som Hedelin påstätt sig ha fått läna af henne i slutet af mars, omtalade vittnet att det ej varit Hedelin sjelf, som fått låna dem, utan modern, hvilken gagt att hon behöfde dem, för Gustaf hade ställt sig i spektakel. Föröfrigt påstod vittnet att pengarne blifvit lånade den 19 eller 20 april. Ordf. (till Hedelin). Ytterligare en osanning! ... Du har sagt att du lånt penningarne och att det varit i slutet af mars eller början af april! ? Hedelin. Jag så: i medlet af avril. Ordf. Nej. det gjorde du då intet... Protokollet innehåller att du sagt sednare hälften af mars. Hos hr Lemchen tjenande Hanna Olsson berättade ungefär följande: Efter det Josefina Eklund var häktad, talades jag och Hedelin ofta vid, om hur det var och hur det sades... Då jag en gån frågade om han kunde uppgifva hvar han var, d mordet begic svarade han synbarligen orolig: det kan jag inte säga. ... En af dagarne då han skulle upp i polisen frågade jag : kommer du tillbaka Gustaf, eller hur går det?.. han svarade då: Få se hur det går... Då han den dagen kom åter från polisen var han glad och sade: Jo, Hanna nun är jag här iman I, Yan utträda ofta