Dagens Nyheter – 10 februari 1871, sida 2

rättelser till br von Rosenkranz, hvilken han då också förstod att vinna för sina högtsväfvande planer, Den slöa, gaitla konuigen iSverige molsåg Med Bekymmer sin efterträdares val och yttrade sig kort före riksdagens inkallande naivt nog till. min onkel: Ces dietes, monsieur 18 cormte, c ft ung chesk tra respeciabis; Mås ;å ne värt rien du tout ). — De fyra stånden sammanträdde och en af tolf personer bestående valkomite tillsattes, hvars, förslag, såsom man allmänt försäkrade, skulle blifva afgö: rande för valet. Båstöm tnab. goatt. erfor, de: lade sig rö ofta så, att 10 skölle kofoma avs uttala sig iir hertigen af Augustenburg, den aflidna prinsens broder och svåger till konungen i Danmark, en för prinssPucien Bonaparte ochi en för Danmarks regent. Detta icdsläcnae res tat mötte man i Köpenhamn med det vågade beslutet att ieke blott förbjuda hertigen af Augustenburg att mottaga den honom tillämnade kronan utan till ack med sotnora den är ionom hebodda ön Åls med örlogsmän för att för honom omöjliggöra en flykt, för den händelse han derpå skulle vara betänkt. Man gick ännu längre: en enkom utnämd och befullmäktigad gesandt, baron. Selby, uppdrags att resa till Örebro och till konungen af Sverige öfverlemna ett egenhändigt bref från Fredrik den 6:te, hvari denne föreslog sig såsom kandidat vid det blifvande valet. Att detta försök ej skulle krönas med framgång förutsåg något hvar. Snart skulle Fredrik dock genom en af ingen väntad händelse så fullkomligt öfverbjudas, att hans misslyckande alls icke mer behöfde ifrågasättas. Denna mellankommande händelse var en lika djerft tänkt som skickligt utförd intrig, hvilken ledde derhäpv, att den franska marskalken Bernadotte, prins at Ponte Corvo, upphöjdes på svenska tronen. Sällan har väl en stor framgång uppnåtts, som hvilat på en så absolut bedräglig grund. Förloppet var följande: ent. d. frönsk konsul i Göteborg vid namn Fournier, som i följd af iråkad bankrutt hade lemnat Sverige och begifvit sig tillbaka till Frankrike, hade i Paris blifvit bekant med några svenska krigsfångna officerare, isynnerhet med grefve Mörner ogh baron Cederström, hvilka lifiigt hade intresserat sig tör den tanken att genom en bepröfrad fransk fältherre åter sätta Sverige i besittning af Finland, Prinsen af Ponte Corro hade synts dem vara en synnerligen lämplig personlighet och de funnö i Fournisk en beredvillig förmedlare, som rekommenderade sig derigenom att han noga kände Sveriges land och folk. Napoleon den 1:ste, som var oense med sin marskalk, hade så liten andel i denna intrig, att Fournier blott med möda kunde få ett pass af hertigen af Bassaro och att kejsaren till och med skall ha tänkt på att, efter valet, förbjuda prinsen att mottaga den svenska kronan, ÄAfventyraren kom nu till Örebro och det lyckades hönom mycket snart att väcka förkoppningar om att Finland, hvars förlost giek hela nationen djupt till sinnes, -gkulle låta återeröfra sig med en fransk hjelte i spetsen för armån och med den stora kejsarens bistånd, Tanken slog rot; den ena rösten efver den andra vanns; inom 14, dagar var hela valkomitån ense om att föreslå prinsen af Ponte Corvo, och detta i den helt och hållet falska förutsättningen att mån derigonom skulle tiliförsäkra sig Napoleons bevågenhet. Fournier hade icke försmått något medel: offiesrarne eldades af utsigten till ett snart blifvande fälttåg mot Ryssland; köpmännen lät han förstå att Bernadotte skulle deponera stora summor i svenska banken och för att behaga honom skulle man icke hålla så strängt på koutinentalsystemets genomförande; till bönderna utdelades kopparstick, som förestälde marskalken till häst med dragen värja: hänförelsen blef allmän och snart oemotståndlig. Deremot hade den gamla konungen och likaså utrikesministern; baron Engeström, helt och hål-Iet tappat: hufvudet. För båda var tankenatt se tronföljden öfvergå till en uppkormlitg högst pinsam, men de vågade ej. göra något motståud. Fournier hade öfverzllt såsom ett hufvudargument bedyrat, att Napoleon på det lifligaste önskade valet; han hade visserligen icke skriftligen gilvit denna sin önskan tillkänna, för att icke blifva komprometterad i händelse af ett misslyckande, men man kunde tryggt lita på Fourniers försäkran. I stället för att fasttaga förrädaren och i Paris sjelf göra sig underrättad om sanniugen af detta påstäcnde, lät man honom fritt drifva sitt spel och:genomföra sin plan. Så stor var min onkels för blindelse, att denna sakernas vändning på intet sätt förskräckte honom; ja, Ponte Corvo tycktes honom vida mindre farlig för hans ) Rikedagarne äro visst on mycket aktningsvärd FE tale. svan da daga Inta 4i1l HA mA nt?