Dagens Nyheter – 9 februari 1871, sida 2

Deremot kommo åtskilliga andra djur till vattnet, såsom giraffer, zebras och lejon. Men sådana skjuter man aldrig på, då man väntar elefanter. Kommer t. ex, ett lejon, slungar man en sten efter detsamma, och med ett rytande, men på samma gång med svansen mellan benen lunkar det skyndsamt bort. Jag vill här passa på och nämna några ord. om lejonet. Endast såvida det är hungrigt, behöfver man frukta detsamma. Anmärkningsvärdt är att lejonet tycker mycket mera om svarta menniskors kött än om hvitas —troliken emedan negern har en så förskräcklig utdunstnivg. Man har många exempel på att lejon sprungit öfver hvita menniskor för att med vild ifver hugga tänderna i en svart. Är lejonet mätt — hvilket oftast är förhällandet här i landet, -emedan här finnes en så riklig tillgång på vildt — kan ett barn köra bort det med en käpp. Att springa för ett lejon duger ej; men stanna och se det rätt i ögonen, och det skall bli räddare än du sjelf är. På dagen kan man passera ett lejon så nära att msn nästan snuddar dervid; men lejonet rör sig ej ur stället. Får djuret ett skott i bröstet som icke dödar, anfaller det genast; dock kömmer man lätt undan detsamma, om man rider en häst som icke är alltför trög. Träffar skottet i magen, bör man låta lejonet vara; ty 100 alnar eller kahske något mera från det ställe, der det mottog kulan; lägger det sig ned, och den föl