Dagens Nyheter – 8 februari 1871, sida 2

F. d. k:isar Napoleons hemliga i Papper. Bland de dnast publicerade papperen är en af Rouh i slutet af september 1867 till kejsar Napoleon afgifven berättelse af historiskt intresse. Rouber tillstyrker på det bestämdaste att öfrergifva den s. k. hberala reformen, som genomfördes i januari samma år. Han sysselsätter sig äfven med tyska frågan och tror, att Frankrike hvarken kunde förklara Big mot Preussens öfverskridande af Main-linien (genom militär traktaterna med sydstaterna) eller helt enkelt låta bero vid den tyska enheten. Det förstnämda skulle inom kort medföra krig, under det att det senare skulle stå i strid med löftena i Salzburg till österrikiska kejsaren och låta kejsardömet framstå såsördi förödmjukadt. Man måste derför uppmuntra de sydtyska staternas motstånd, organisera sin armå, förbereda förbund och sedan, alltefter ställningen i Europa, antingen befästa freden eller börja en förfärlig duell med Preussen, eller ock beslutsamt i sin närhet taga de nödiga kompensationerna för Preussens maktförstoring. Det sistnämda syftar tydligen på Belgien. Upptäckten af detta papper är af mycket intresse och kastar också ett nytt ljus öfver grefv2 Bismarcks kort förut afgifna rundskrifvelse af den 7 september 1867, hvilken med samma eftertryck afvisar hvarje tvångsåtgärd mot södra Tyskland som hvarje utländsk inblandning. Rundskrifvelsen svarade fullkomligt mot situationen; att Frankrike i juli 1870 hade glömt densamma, har det blott allt för dyrt fått betala. Förre. utrikesministern Drouyn de Lbuys har lemnat ett annat bidrag till den napoleonska politikens kännedom, i form af ett den 53 april 1869 dateradt och, enligt uppgift, då till kejsaren öfverlemnadt betänkande rörande Belgiens oafhängighet. Betänkandet, som tydligen är afsedt att rentvå författaren från all medbrottslighet i anfallslustan mot Belgien, söker med hänsyn till nutidens höga politik så väl som med historiska argumenter, hvilka härledas från Napoleon den 1:stes förhållande till Tyskland, ådagalägga att Belgiens egande snarare skulle vara skadligt än nyttigt för Frankrike. En af de hufvudorsaker, som betonas i betänkandet, är den omständigheten, att om Frankrike skulle lägga hand på Belgien, skulle Preussen bestämdt bemäktiga sig Holland. Öfverhufvud taget framhålles, att det varit den gamla napoleonska politikens hufvudsakliga sträfvan och att äfven kejsardömets politik måste ha till syfte att hindra Preussens tillväxt i makt. En folksamling i Toulouse förklarade i går åtta dagar sedan paris regeringen ovärdig folkets fortfarande förtroende. Man beslöt uppmana Gambetta att tillsätta en säkerhetskomitå för att rädda republiken och genomföra ett krig till det yttersta. En deputation afreste genast till Bordeaux för att meddela Gambetta detta beslut. Under sista veckan i januari dogo i Paris 6.000 personer. Sjukligheten är fortfarande betydlig. I det valmanifest, som hertigen af Aumale utfärdat, heter det: konstitutionel monarki eller liberal republik! Blott genom politisk redbarhet och genom enighet kan Frankrike räddas, rekonstrueras och pånyttfödas. Inligt berättelse från Versailles ditkommer Favre dagligen och underhåller timslånga samtal med Bismarck. Den 2 dennes föreföllc uppträden i Paris: beväpnade skaror ville befria Flourens och andra, men linieoch nationalgardestrupperna gåfvo eld och skingrade orostiftarne. Parisare, som ankommit till Versailles, berätta, att man alltsedan den 20 januari hufvudsakligen lefvat på hårdt bröd; hvarken kött, vin (2), ljus eller bränsle funnes att tillgå.