Dagens Nyheter – 7 februari 1871, sida 2

Elementarlärobok i oorganisk kemi af Ni, Berlin. 3:dje upplagan. Bearbetad af CO. W. Blomstrand. Lund 1870. I en tid, då så många af våra tidningars spalter egnas åt recenserandet af mer eller mindre goda romaner m. m. d., torde det ej vara ur vägen att begära plats för några anmärkningar mot ett pressens alster, som, vida mera än något skönlitterärt arbete, bör och skall inverka på den menskliga kulturen. Den lärobok i kemi, mot hvilken jag i det följande vill rikta några få anmärkningar är, såsom af titeln synes, utgifven och bearbetad af två af vårt lands största kemister, hr ge neraldirektören N. J. Berlin och hans elev, professor C. W. Blomstrand. Emot de i läroboken uppställda eller, rättare sagdt, återupptagna teorier har jag intet att anmärka, men deremot finnes fullt fog till klander mot det sätt hvarpå korrekturet till ifrågavarande arbete blifvit läst. Se här ett exempel: Sid. 42. 61. Tydligtvig — — — — — — Så erhålles ur formeln H Cl för klorvätet vid jiemförelse af klorens och vätets egentliga vigter: 1 v. 0:1 v. Cl 0.9g92 244 —1: xi x — 35,69. Det är tydligen samma tal 35,5, som vi i det föregående lärt känna såsom klorens eqvivalentvigt, då H1, erhållen genom direkt vigtsbestämning af klorvätets beståndsdelar. Analogien som härofvan blifvit uppställd gifver alldeles icke till resultat 35,69 utan 35,26. Skilnaden må synas obetydlig, men är det icke; ty om än dylika felaktigheter äro lätt rättade, i skolor, vid universitet och öfyerhufvad taget, af hvarje lärare som eger verklig insigt i sitt ämne, är det dock för ingen del sägdt, att de många, som tillegna sig ifrågavarande lärobok i och för sjelfstudium, kunna bemärka och rätta ifrågavärande grofva fel. Om alldeles inga rättelser varit vid bokens slut intagna, hade kanske denna anmärkning varit öfverflödig, emedan, i sådant fall, säkerligen ingen då, såsom nu sker, litat på lärobokens noggranhet med afseende å uppgifna siffror, utan fastheldre vinnlagt sig om att sjelf pröfva om alla dessa siffertal voro riktiga. Då i en lärobok en analogi är befunnen icke vara rätt uträknad, må ingen förtänka att tvifvel uppstår om alla de öfriga. Nog härom, ty säkerligen kommer bearbetaren, professor Blomstrand, uppmärksamgjord 4 ifrågavarande fel, att skyndsamt genomgå sitt arbete och laga så, att, om ännu flere fel, hvilket jag ej ännu haft tillfälle att bemärka, finnas, genom ett supplement till läroboken rätta desamma. Men innan jag afelutar vill jag dock tala några ord om det å sidan 338 börjande kapitlet om spektralanalysen. Med den ofantliga utveckling detta sätt att undersöka af hvilka ämnen kropparne äro sammansatta uppnått, synes mig ifrågavarande kapitel vara allt för knapphändigt affirdadt och torde hafva tålt en något närmare utredning till tjenst för dem som ej kafva råd eller lust att köpa de dyra, utländska verk som behandla detta ämne. Slutligen torde böra påpekas, att den i slutet af läroboken intagna spektralkarta saknar allt praktiskt värde, sålänge ej någonting mera utförligt finnes i läroboken intaget rörande spektralanalysen. Boken är ju sammanskrifven för de okunniges handledning, ej för de lärdes? ? —R.