Dagens Nyheter – 4 februari 1871, sida 2

som den i Norrköping, ty under de 8 dagar hen härstädes setat häktad, hade rosorna å hennes Kinder nästan totalt förbleknat. Håruppläggningen och hårklädseln voro fom förut ordnade med ett visst koketteri. Litet emellan bethon sig i de bleknande läpparne, för att gifva dessa ott friskare utzieende. Ordf. Nä. Eklund, hur är det fatt med den bekännelse du afgaf förra gången? Eklund. Jag vidhåller den. Ordf. Ja. men vet du, den är e ... Jar... När gingo ni från Eriksson? Eklund. Mollan 5 och 6. Ordf. Nå. när ni kommit ut i förstugan. hur gjorde ni då upp om sammanträffandet för Montans mördande? Eklund. Hedelin skulle gå upp till min bror och vänta, medan jag gick hem och klädde mig. Ordf. Huru länge dröjde det innan du kom dit? Eklund. En qvart eller en half timme. Ordf. Då du kom upp igen, var det något vidare geamspråk er emellan? Eklund, Nej, jag sade: nu skall jag gå bort. Vi hade kommit öfverens förut, om att han skulle gå strax efter. Ordf. Hur dags gick du från din broder? Eklund. Strax före mötet med Montan. Ordf. Såg du ej efter under vägen om Montan följde efter? Fklund, Nej. Ordf. Det låter bra korstigt att du ej såg dig orm. Eklund. Jag kan ej bjelpa det. )rdf. Du såg dig ej om en enda gäng under vägen? . . . Ej ens då du träftade Montan? Sklund. Nej. Ordf, Du sade att ni gingo er väg utan att man kunde höra ett ljud, men ledamöter af rätten ha varit uppe och sett på lokalen. . . Dörren gnällor mycket. Huru förhåller det sig med det? Eklund Det var rysligt förvånande, då skulle väl värdinnan fäst uppmärksamhet vid det jag gick i dörren. Ordf, Har du talt med din själasörjaro sedan sist? Eklund. Ej sedan i lördags. Ordf. För in Hedelin! (Denne, hvilken med sitt sträfva, upprättstående röda hår, den cyniska, gäckande minen och sin tarfligare fångdrägt, gör ett, må vara, med eller utan skäl, vida obehagligare intryck än angifverskan inträder, med samma dolska min och den temligen väl spelade säkerhet, hvarmed han uppträdde vid föregående tillfälle.) Ordf. Nå, har du ingenting annat att säga i dag, än hvad du sade förra gången? Hedelin (kärft). Nej. (Justering af det vid förra rättegångstillfållet förda protokollet företages nu, derunder Hedelina, likasom Eklunds blickar söka golfvet, under större delen af den tid uppläsandet pågår. Endast då något rörer hans angifna delaktighet i mordet, ynplyfter han sitt hufvud för att kasta hotande blickar på Eklund, hvilken en och annan gång, med en bedjande min möter dessa. Oråf. Hvarifrån fick du yttrandet: Har jag satt snaran om gubbens hals!?. . . Har du varit med om det, eller har du sett henne göra det? Hedelin. Nej, det har jag inte . . . Jag kände inte Montan... Jag visste inte hvad det var för en person. Oråf. Har du, under det du var hos Mörrers, hjelpt till vid uppassningen? Hedelin. Nej. a Ordf. Har du inte sett personer, som besökte dem. Hedelin. Jo, jag har släppt in många, men aldrig varit inne. På fråga om de tilltalade hade något att anmärka mot protokollet, svarade Eklund: Nej. Hedelin ville, angående snörskorna, hvilka han vid föragående ransakning förnekat sig ha baft, ha den rättelsen införd, att han nu påminde sig, det han en tid begagnat stöflor, hvilka varit suppskurna i vristen och försedda med snören, samt att han efter mordet möjligen begagnat ett par lackerade skor, en eller ctt par gånger. Ordf. Är det inte som Eklund säger, att ni stannade i tamburen och samtalade om mordet, den der afton? Hedelin. Nej, ej om mordet; det var om något hvarför jag var stämd till 4:e afdelningen ... Barnuppfostringehjelp. Ordf. Hur länge stannade du hos Eriksson, och hvem gick först derifrån, du eller Eklund? Hedelin. Kommer jag inte ihbg . .. Troligtvis Josefina. Oråf. Troligtvis? .. . Hur länge dröjde du efter? Hedelin. Minns inte! . Grvdf. Uvad tog du för väg då du giek, gick du direkt hem? Hedelin. Ja, men kanhända jag först gick in på krogen i 38. Ordf. Ilvarför det då? Hedelin. Jo, jag gick sällan förbi någon kreg, utan att gå in, den tiden. Oråf. Sen gick du hem? Hedelin. Ja. Ordf. När du kom hem, hvilka voro hemma? Hedelin, Min mor och gumman Dahlström. Ordf. Huru mycket var klockan? Hedelin. Emellan half 7 och half 8. Eklund. Nu ljuger du! Hedelin (i hostande ton). Hva --förslat ? Eklund. Jo, det gör du! Hedelin. Hva säjer ... Ordf. Tysta nu, tysta! ... Hur länge var du hemma? Hedelin, Kl. var öfver half 8 då jag gick efter tidningarne. Ordf. Hur länge uppehöll du dig dermed? Hedelin. . En kort stund ... Sedan läste jag tidningarne, till dess Josefina. vii 9-tiden, kom em. Ordf. (Framtagande två bref. hvilka han öfverlemnar, ett åt hvardera af de tilltalade). Kinner nå äta at er RN den stiln? (IHvarken Eklund eller Hedelin påstå sig göra det.) Ordf. (till Eklund. Den som skrifvit detta, säger att du mycket väl känner igen stiln. Eklund. Nej, det kan jag inte påminna mig. Ordf. (till Eklund) Det. bref du der har. är