Dagens Nyheter – 4 februari 1871, sida 2

Nu har han väl samlat alla vackra flickor i ett enda notvarp derinne. (Jo, det är säkert, det. Vet ni, gossar, jag har räknat tjugofyra ekipager, fulla med granna donnor, utom di som kanske kommit medan vi voro inne på 4Röda lyktan. (Den som hade fyrkarna,. pojkar, som det här donnedonnkalaset kostar, pojkar. Då skulle vi lefva donnervetter, pojkar! Elghjerta har allt schaber, han. Di säjer att han har tusen riksdaler om dagen iräntor. Den som fingo vara med derinne på ett hörn, pojkar! Vet ni att halta Skräddarcalles vackra syster Maric såg jag med bland donnedonnorna, pojkar! Jaså, löjtnantens Marie! Gundla hörde ingentivg mora. En bländande förfärlig blixt upplyste hennes olycksanande själ; hon befallde kusken att öppna vagnsdörren och att skyddande föra henne förbi den närgångna råa skaran. Det der var numro ett af dom alla! Anåder anamma! Hvad den var vacker! — ropade karlarne i korus, medan Gundla passerade förbi dem in genom porten. Med klappande hjerta skyndade Rosalies beskyddarinna öfver gården, och på hennes förfrågningar efter den unga flickan visades hon samma väg som denna, och hann just lagom för att afbryta den presentationssceen vi nyss ha skildrat. Gundlas verldserfarna