Dagens Nyheter – 4 februari 1871, sida 2

raglade ett par steg tillbaka, såsom hade on himmelens blixt snuddat förbi lögnaren. Mellan sammetsgardinerna i dörren till den blåa salongen syntes en hög och ädel gestalt, ex imponerande skönhet i glänsande guldgula lockar, kasta, obemärkt af alla, en granskande blick på det af presentationen upptagna sällskapet, och liksom vänta att i sin ordning blifva presenterad. Men allt högre steg purpurrodnaden på den sköna qvinnans kinder, allt dystrare blof den eld, hvilken ljungade ur de mörkblåa ögonen. Gundlas och Fingals bliekar möttes. Några herrar skyndade fram att mottaga den dödsbleke värden i sina armar, då han svigtande såg sig om efter stöd. Gundla! — stönade Rosalies far och sjönk ned i den hvilstol, man sköt fram åt honom. cAh, miss Hind!4 — utropade Rosalie förtjust och skyndade, utan att bemärka fadrens förvirring, fram till: den nya giästens möte. Hon kände sig så lycklig att bland alla dessa främlingar ha en moderlig vän till sitt beskydd. cMitt herrskap! Miss Gundla Hind från London!4 — presenterade den rodnande flickan, brydd af sina splitternya husmodersbestyr. — Min ädla beskyddarinna under den äfventyrliga resan. Pappa! Min älskade miss Hind! Ni känna ju hvarandra? Fingal gjorde en krampaktig ansträngning