Dagens Nyheter – 4 februari 1871, sida 1

ARA RR ER RK EN teedaeeer Vi tro oss veta att både hrr Arvid Posse, Emil Key och fere af de framst ående ledamöterne af landimannapartiet, ätvenvom oj så få inom andra kammarens venster, ej äro obenägna att bevilja hvad som verkligen behöfves, men Vi fråga: i hvad sammanhang står ett dylikt beviljande med bildandet af en särskid, af riksdagen oberoende fond för militära ändamål? Hvarför ej bevilja hvad som för tillfäl:et beköfves och lemna det andra åt kommande riksdagar? Hyser man då misstro till kommande riksdagar? Äro verkligen de ändamål, för hrilka anslagen behöfvar, af så tvetydig nytta ett man endast på öfverraskningens väg tror sig kunna genomföra desamma? Iilvem säger alt icke krigskonster under de kommande åren kan ånyo genromgå sådana förändringar att anslagen icke kunna behöfva anväsdas på helt annat sätt än som nu föreslås? Hvarför då ställa sig så ett ej representatiogen får något ord med dervidlag? Vi skola ofta återkomma till detta ämne och gifva noga akt på förhandlingarne. Tillsvidare vilja vi endast säga vår tanke vara den, alt de båda frågor, omkring hvilka den gant fosterländska åsigten kan sluta eig, äro: indelningsverkets upphäfvande swat ansligs beviljande endast i mån af belhof, ty att följa den af regeringen anvisat ce vägen ar indelniogsverl kets bibeiando och den särskilda milivärfondens . vore uten trifvel att ånyo kasta det personliga regeran: lets armar. m regeringen fölier den af represeniationen omfattade vägen, så behöfs hvarken indelningsverket eler militärfonden, tv då lärer väl ej representationen underlåta att anvisa nödiga. medel. Om åter regeringen vill gå en annan väg än rer presentationen, så äro både indelningsverket och särskilda fonder ytterst skadliva, för att oj säga farliga; ty då lemna de un regering sedel i händerna att regera utan representation och äfsen met Jonsemma. Videant consules, ne quid de capiat espublica!