Dagens Nyheter – 4 februari 1871, sida 1

-— TO för att behorrska sig, och som slutligen gaf honom spänstighet att resa sig upp från stolen. SMycket välkommen, miss Hind! Hvilken himmelens lycka, att jag skall ha just er att tacka för min dotters beskydd.4 Med er tillåtelse, herr baron, fortsätter jag med detta beskydd ännu em tid. Fröken Rosalie bor hos mig på hotellet, och ni behöfver säkert ännu nägra dagar för att kunna omordna er praktfulla hostad till ett hem för dys,den och eskulten. Fingals darrande läppar hade intet svar. Rosartio slöt sig, ångestfi:l och betagon af en oförklarlig oro, närmare sin beskyddarinna. Gundla stod dor i sin höghahsade stålgrå atlasklädning, på en gång så enkel och så dyrbar, likt en ärbarhetens genius midt bland ala dessa damer, hvilka redan tycktes kostymerade för tablåerna ur grekiska mytologien, och kastade på dem en blick, full af qvinlig värdighet. Aldrig hsde hennes bållning och hennes sköna anlete mera på sin plats framkallat bilden af en förolämpad furstinna. Om te beklagansvärda varelsrr, som utgjorde blomman af baron Fingals societet, vid Rosalies uppenbarelse plågats af blygselns pinsamma förlägenhet, så kändo de agnu vid Gundlas alldeles förkrossade, De böjde ovilkorligen sina annors så frot siga hufvuden och slogo ned sina, blickar ins för den qvisliga dygdens majestix. De kände ej att denna furst sana — såsom