Dagens Nyheter – 3 februari 1871, sida 1

RN ARA Och det är just på denna farhåga de stora anslagsfordringarne i hufvudsaklig mån grunda sig. . Har man då icke haft rätt i det antagandet, att det här var anlagdt på ett skrämskott? Trontalets ord rörande traktsterna: att de icke omgifvas af samma helgd som tillförene och att det politiska riättstillståndet kan alltså anses hvila på osiker grundval — har h. exe. likaledes förklarat så, att ingenting qvarsiår af deras verkliga betydelse. H. exe, erinrar nemligen derom, att trakta terna aldrig varit särdeles respekterade, hvari han har fullkomligt rätt, hvadan också trontalets klagan öfver att det politiska rättstillståndet nu hvilar på osäker grundval — d.v. s. mera än förr — varit obefogad eHer betydelselös. Återstår alltså endast faran för kommande möjliga händelser, eller samma fara, som alttid sedan många årvionden tillbaka existerat. Det närvarande ögonblicket är alltså hvarken mer eller mindre hotande än något föregående. Den tvingande nödvändigheten att nv, bäftigare än förr, påskynda vårt försvarsväsendes ordnande förefinnes alltså icke. Stötandet 1 krigsluren för genomdrifvande af ofantiga anslag är således nu lika omotiversdt som många gånger tillförene. Vi äro h. exe. ganska förbundna för denna förklariog, hvilken är egnad att lugna mångas genom trontalet uppskrämda inbillning. Det må cj förtänkas oss, att vi med fägnad funnit, det den af oss uttalade uppfattningen af den politiska ställningen i denna tid befuanits så hufvudsakligen delad af h. exe. statsministern för utrikesärendena. Vi beklaga då endast, att h. exe. icke varit i tillfälle att förebygga det uttalande i trontalet, som väckt andra före! ställningar, de der dock lyckligtvis varit oriktiga.