Dagens Nyheter – 3 februari 1871, sida 1

närgånget småleende, — Stig på, mamsell! Här är inte svårt att hitta. Och med en hänvisande åtbörd försvann han i sin kammare. Rosalie skred med dröjande steg och bultande bjerta fram öfver de krökande sandgångarne och förbi fontänen, som spelade öfver gaslågor i alla regnbågens färger och gjorde en förtrollande effekt. Ack, den unga fickan hade inte sinne för fåeriet rundtomkring sig, hon såg endast sin mors sarkofag lik en dyster skugga midt i denna glans. Hon sökte tusende förklaringsgrunder för denna fest, men fann till slut. blott en, den att hennes far alldeles förgätit att se på tidens ur, och att han helt och hållet glömt bort den sorgligt högtidliga dagen. Rosalie hade klädt sig med mycken smak och omsorg, men i svart, för att genast. visa fadren huru hon lefde med honom i gemensamma minnen. Eleganta betjemter och vaktmästare väsnades i antichambren; de skyndade fram för att hjelpa, men hejdades af Rosalies resbetjent. tHvar kan jag få tala med baron Elghjerta i enrum?t — frågade husets okända dotter med.darrande röst. Det faller sig svårt för momangent — svarade en af betjenterna kort, med en undrande blick ,på den. unga sköna flickan och hennes dystra toalett — men i blåa salongen, der tablåerna ska bli, är det för ögonblicket tomt.t