Dagens Nyheter – 3 februari 1871, sida 1

KE betetz tunga. Emellertid är nu så ordnadt, att vardera af bemälde deputerade åtnjuter: Såsom fullmäktig . . . 1,600 rår. deputerad . . . 8,000 ledamot af diskontdirektionen . .. 1,600 — S:ma 11,200 rdr. Kan detta kallas god och förvuftig hushållning? Skulle man icke, då bankoreglementet och lönestaten ånyo vid denna riksdag genomgås, kunna i ett för allt bestämma arvodet för en fullmäktiges deputerad till 8,000 rdr samt för hans biträde — om sådant ens behöfves — till 4,060 Tår, det vanliga fullmäktigoch diskontdirektörsarvodet i dessa arvoden inbegripna. För fullimäktiges ordförande synes någon dubblering af arvodet ej erforderlig. Åtminstone vid riksdagarnes början råder ett walmänt tal om sparsam :het; och våra representanter föra j-mt på tungan kostsamheten af statens förvaltning. Detta är äfven väl befogadt; men det förlikar sig illa med en så påtaglig misshushållning, som städse visar sig nästan i allt hvad riksdagens egna utgifter angår. Sådant gifver lastarenom rum, desto hellre som ätskilliga af förenämnda utgifter, hvilka, när riksdagar förekommo blott hvart J:te eller sedermera hvart J:dje år, kunde anses drägliga, numera vid årligen återkommande riksdaxar måste blifva alltför betungande. R.