Dagens Nyheter – 3 februari 1871, sida 1

slutet, på Rosalies besök, likväl på vilkor, att den unga. flickan icke med ett ord antydde miss Hinds bekantskap med fadren, eller att hon väntade i åkdonet. Portvakten öppnade porten på vid gafyvel och frågade om man inte ville köra in på gården, men Rosalie, som ville smyga sig nästan på tå in till sin far, steg ur på gatan och begaf. sig, följd af resbetjenten, in genom porthvalfvet. . Öfverraskad och häpen, stannade hon på den af kulörta lyktor och lampor rikt eklärerade stora gården, som, i trots af oktobers härjningar, ännu presenterade den friskaste grönska på gräsmattorna och knappast till hälften aflöfvade träd oeh buskar. Det såg ut som om fyttfågeln sommaren på sin affärd slagit sig ner en stund till hvila i denna för höstvindarne skyddade paradisiska yvrå. Från de höga fönsterna strömmade bländande ljus och från. den andra våningen smekande. toner. Rosalie. vände. sig om och frågade portvakten hvad denna fest: betydde. CÅh, baron har bara några vänner hos sigt — småmyste denne. — Är ni då inte bjuden, mamsell?4 Nej, men välkommen, det vet jag — stammade Rosalie, medan alla hennes tankar svärmade kring en enda: hennes mors dödsdag. cUnga vackra flickor ä alltid välkomna här huset — replikerade... portvakten med ett