Dagens Nyheter – 2 februari 1871, sida 1

AE Decemberdagarae 1865 hafva i grund rubbat detta system, hvilket för öfrigt genom ministeren De Geer-Gripenstedts bestämda uppträdande mot den innersta viljan redan förut fått en betänklig knäck, vå att man gerna kan säga att decemberdagarne ej utgjorde något annat än ett i grundlagen inskrifvet resultat af hvad som redan förut varit en verklighet såväl inom regeringen som inför landets opinion. Allenastyrandet fick dödsstöten och det konstitution-la sambällsskicket infördes på allvar i vårt land. Under de fem år som förflutit sedan december 1863 hafva vi allt mer och mer vant oss vid att betrukta ministören såsom den bestämmande i de inom regeringens område liggande statshandlingar, och vi bafva sålunda gjort oss fult förtrogna med den tanken att det varit ministeren som både hbaft förtjensten af och burit ansvaret för hvad som skett. Ett undantag härifrån, och detta ett gasska betänkligt undantag ändå, utgör konungens rätt att förklara krig. Vikunna ej neka att, såsom orden i grundlagen i detta hänseende lyda, äro vi ännu i denna stund helt och hållet beroende af den personliga viljan hos den tom för tillfallet sitter på tronen; ty det lärer väl i allmänhet ej vara svårt att vil ett dylikt tillfälle i all hast finna en rådkam: mare som böjer s:g, och ilöpa sålunda stor risk att kastas in i strider som kunna bringa vårt land till branten af nndergång, utan att folket dervid fått i minsta mån hafva någon afgörande röst, och vi neka ej till att vår fruktan, det en sådan eventualitet möjligen kan inträffa, om vi lemna de för ett krigs förende nödiya med en inian den vigtiga grusdlagsparagrafen blifvit ändrad, fått ny näring genom det redan förut af oss påpekade underliga förhållandet att en minister, som ju är stolt öfver att vara en forträttning af den De Geerska, til den grad urartat från densammas traditioner (sådan den var under representationsförändringens dagar), att den kunnat framkomma med ett för-lag till en arn EOrganisation, stödd på en institution, föråldrad och utdömid till den grad, att vår ståndsrepresentation krappt var det mera. Det vore någouvting i sanning bögst märkvärdigt, om liksom den De Geerska ministeren gjorde representalionsförändringens genomförande till sin kuabinettsfråga, den De Geerska ministerens förtätning -kulle göra indelningsverkets d.b hållande till en sådan. Ett dylikt förhållande, om det inträffar, får man väl anse ligga inom de outredda naturkrafternas område. Skulle det dertill inträffa hvad vår nuvarande koftidning (vi lägga vigt på ordet hof såsom ej alldeles öfverensstämmande med regering) yrkat, eller att representationer skulle upplösas i händelse den ej ville bifalla konungens proposition att för en oviss framtid binda indelningsverket vid vår fot, så må man säga alt det verkl gen vore rätt eget om den nya representationen skulle hemsändas derför att den ej ville medverka till att bibehålla en institution, hvars framtida upphäfvande utan tvifvel måste anses bafva utgjort en af de vigtigaste driffjädrgrne hos dem som bidrogo till det nya representationsförslatta stem RE RR OR HR AHITNR NA RtrRORH P RAA Gbit är bo RD FR ANKA KUR ULL ee