Dagens Nyheter – 2 februari 1871, sida 1

— TV och sedan är jag enklingsungkarl oth oberoende som förut. Du älskar då inte ditt barn?4 Älskar jag into mitt barn? Är du galen, pennfäktare? Reser jag inte alla somrar på besök till henne, och har jag inte redan fört henne omkring i Italien ? Men den djupa sorgen efter din maka, som du måste ha skildrat så rörande i ditt bref, att döma af din dotters svar, när tusan hängifver du dig åt den ? Huar så? — mumlade Fingal generad. Du måste ha lärt konsten att riktigt grundligt torka bort dina tårar; åtminstone har jag aldrig sett några spår af dem. Hör du, min ärade bror, man skämtar inte med sånader saker. Dessutom under det man skrifver till sitt barn, kan man väl erinra sig dess mor oeh låta känslorna måla hvad som beherrskar dem för ögonblicket.4 cOch på detta sätt blir en muntergök, en goddagspilt, en öfversteprest i nöjenas tempel för godt pris en saknadens martyr i sin oskuldsfulla dotters ögon. Fingal Elghjerta rodnade och var på väg att ge ett häftigt svar, men han lugnade sig och teg, ty anmärkarens pil hade snuddat vid den bättre delen af hans hjerta. z Har du frukosterat? Eller är det mig tillåtet att på något annat sätt tysta munnen på dig? — genmälde Fingal efter en paus.