Dagens Nyheter – 2 februari 1871, sida 1

KL je ön JE om Sö FRE RE RR REN medlade nya skatter och skyldigheter, men ej på samma gång låta dem komma 1 åtnjutande af fina naturliga rättigheter eller är det då meningen att de ej skola få anses för menniskor när de för fäderneslandets bästa uppträda vid valurnan, utan först få denna betydelse då de bli kallade att försvara samma fäderresland? Vill man att de individer, som tillhöra de lägre lagren i samhället, skola hysa kärlek till fosterlandet och strida med all lust och mod för det, så måste till rättvisan äfven höra, att de i fredens dagar ej tillbakahållas, utan få deltaga lika med den öfriga delen af folket vid gemensamma ärenders afgörande. Skulle emellertid, mot förmodan, detta förslag till armborganisation vid riksdagen gå igenom, så har den skattdragande allmänheten att vänta sig en ny flerårig tunga under namn af vapenskatt — en i sanning oväntad ökning på skatterna, och detta efter öfver 50 års fred, deiunder till det mesta för paredlyxens uppehållande utgifvits så ofantliga summor. NorrlandsPosten uttalar följande kraftiga ord mot det k. anfallsprerogativet: Vi veta nu, genom regeringens i lördags till riksdagen aflemnade förslag till försvarsväsendets ordnande, det meningen är att införa ett slags allmän värnepligt, så att hvarje vapenför man i landet inom viss ålder skulle vara skyldig till aktiv krigstjenst i tjugu är under den ena eller andra benämningen, — Äfven vi anse nödvändigt, att man med uppbiudande af all sin förmåga sätter sig i stånd att bevara landets sjelfständighet, om och när den en gång hotas. Men på samma gång betrakta vi den allmänna värnepligten i och för sig såsom ett så tungt ok, att ivgen nation utan mycken motvilja kan lägga det på sina axlar, med mindre fullständig visshet vinnes derom, att landets hela manliga befolkning ej må komma att offras för en regents nyck, utan blott i nödens yttersta stund användas till skydd för hus och hem och hvad annat som är ens hjerta kärt. Vi tro oss tala i måvgas namn, då vi derför uttrycka den önskan, att riksdagen icke måtte låta öfverrumpla sig af den häftiga politiska vind, som just nu blåser, utan taga sig tid att begrunda de möjliga följderna af ett obetingadt bifall. Det oundgängliga vilkoret för antagande af allmän värnepligt och dermed följande kostnader anse vi vara en sådan ändring af grundlagen, hvarigenom konungen betages rättigheten att ensam förklara krig och afsluta förbund, som kunna leda till inblandning i sådana; och vi hoppas innerligt, att någon riksdagsman måtte iramställa ett förslag i dylikt syfte. Han skulle dermed göra sig väl förtjent af sina landsmäns tacksamhet.