Dagens Nyheter – 31 januari 1871, sida 2

LJ Riksdags-Nyheter. Båda kamrarna sammanträde i går kl. 11 formiddagen Egentliga diskussionen inom första kammar ren rörde sig omkring k. propositionen om landtförsvareis ordnande, hvilkens remitterande till stadsutskottet stod å föredragningslistan; men denna diskussion var ej af synnerlig lifaktighet. Hr CO. G. Mörner törklarade sig såsom god patriot intressera sig för vårt försvars utvidgning, men inom behöriga gränsor. Vi böra ej gå längre än behofvet nödvändigt kräfver. Talaren trodde ej, att svenska folket har styrka nog att bära de bördor, som i ifrågavarande k. proposition föreslås. Talaren ausåg bland annat, att åldersklasserna ej skulle utsträckas ända till 40:de året, utan atslutas med det 30:de. Under sitt föredrag vidrörde talaren sin förut vid flera tillfillen offentligt framhållna förkärlek för indelningsverket; men denna förkärlek — sade talaren — hade i högst betänklig grad rubbats afde senaste dagarnes politiska händelser, och utsände talaren nu en skarp förkastelsedom öfver ofvannämda institution, hvilken han förut så mycket hållit på. En annan stam än den som indelningsverket lemnade samt andra officerare än landtbrukare äro af nöden, ansåg talaren. Hr Carl Raab deremot hade endast lotoffer att upptända för k. propositionen; hvilkens aktade oeh nitiske upphofsman, hr krigsministern, han ansåg borde vara stäld utom en sådan kritik som den föregående talarens. Den begärda summan är icke för stor; tvertom, den är för liten! utropade talaren och förklarade sig, då han nu ville gilla förslaget i alla dess delar, vara tolk tör de flesta landskaper. (Två, eller måhända hela tre, röster hördes svagt instämma.) Föröfrigt uppträdde i denna fråga hr von Geijer, hvilken egentligen framkom med anmärkningar mot löneregleringsförslaget för armån, i hvad detsamma rörde fardag för boställen. Propositionen remitterades till statsutskottet, sedan dock först kammaren, på hr vice talmannens hemställan, beslutat att derifrån återförvisa den till det i och för denna sak af andra kammaren väntade beslutade särskildå utskottet. SA I andra kammaren gaf denna proposition ärven anledning till några yttranden. Det var dock egentligen endast ett par talare, som gingo något längre in i sjelfva saken. Hr v. Getjer hade, liksom så många andra, föreställt gig att ett tidsenligt ordnande af vårt försvarsväsende skulle vara bygdt på principen af indelningsverkets suceessiva aflösning och beväringsinstitutionens i förhållande dortill successiva föllkomnande för att slutligen ghsam utgöra landets försvar. Då man genomläser det nu framlagda kongl. förslaget får man emellertid den föreställningen, att detsamma har sin stödjepunkt just i indelningsverkets bibebållande och ytterligare befästande. Detta vore dock, enligt talarens förmenande, endast en synrilla, liknande den, då man tycker sig se vattnet i en bäck gå i onaturiig riktning. Den starka strömsättning, som går genom förslaget till beväringsinstitutionens befästande, innebär naturenligt indelningsverkets afskaffande förr eller sednare. . Talaren ansåg sig böra antaga att denna tanke äfven ligger underförstådd i förslaget just genom den omständigheten, att man nu vill icke blott utsträcka värnepligten, utan äfven med fullt allvar och stadga bedrifva öfningarna. För framgången af förslaget ansåg dock tal. att det hade varit önskligt, om detsamma hade blifvit kalladt, hvad det verkligen är, ett öfvergångsförslag. Huruvida tidpunkten nu vore för oss mera kritisk, än då vårt närmaste grannland, Danmark, anfölls af två stormakter, derom ville talaren ej yttra sig, men han var dock öfvertygad att benägenheten för uppoffringar nu vore större än då. Hrr Letjer och Kolmodin gjorde anmärkningar mot den undantagslagstiftning, som regeringen fortfarande för Gotland vill göra gällande i afseende å försvaret. Hr Kolmodin frågade särskildt: ir Gotlands försvarsväsende afsedt att vara starkare än fastlandets, hvarhe . he 1 Mm F bo NN TFT PU