Dagens Nyheter – 31 januari 1871, sida 1

-— Ava rr på Londons gator?4 — fortsatte Arthur med förtviflan målad i sitt ansigte. — Nej, nej! Förtig för evigt hennes namn, begraf henne åter på Englands kuster. Den upprörde yåglingen hade stigit upp öeh gick nu, vridande sina händer, af och an på bergsplatån. Men om hon sökt att utplåna brottets minne genom en dygdig vandel, erkänd af alla? Om hon åtnjöte aktning och tillgifvenhet af fromma och hederliga menniskor, hvilka aldrig känt huru hon felat, men endast bevittnat hennes ånger oeh försoning? Men då hade hon ju bedragit dem och stulit deras aktning. Hon hade då försonat sin synd med en ny, och vore ju i sjölfva ver ket endast en eländig hycklerska. Gundla kände sig liksom slitas sönder bit för bit. Hennes barn fällde öfver henne samma dom som hennes eget hjerta. Du vill då aldrig lära känna denna mor?4 Nej, nej! Jag skulle ju endast afsky och förakta henne: Jag will inte ha någon annan mor än dig. Det finns ingen qvinna på jorden, som kan likna dig eller tränga din bild ur mitt hjerta. Arthur omslöt Gundlas hufvud med konvulsivisk häftighet och tryckte kyss efter kyss på hennes panna. Stilla, Arthur, stilla! Om tant Gundla vore denna qvinna, som du skulle afsky och