Vittnet Jansson. Det var sant dett... Han hade dåliga snörskor förut på fötterna, men efter mordet hade han fina stöflor. Ordf. Hör du det, du? Hedelin. Jag har aldrig haft skor. Eklund. Jo, det har du hafvit, Gustaf. Vittnet Wiberg. Joho, trasiga snörskor var det. Ordf. Nu hör du? Hedelin. Nei, vittnena ljuger! Ordf. Vågar du säga att vittnena ljuga! Du som sjelf vittnat så illa! Hedelin. Jaha, det gör jag visst, det... Jag har inte hafvit skor, det är bestämdt det. Ordf. Du har då en märkvärdig fräckhet, att våga påstå att vittnena ljuga. Hedelin. Ja, det kan jag göra, när det är sanning jag säger. (Protokollsjustering, öfver den å tredje afdelninen, förliden fredag. hållna ransakning med Heelin, rörande de af honom begågna stölderna och den sedermera hållna ransakningen rörande den af Eklund gjorda angifvelsen för mordet, företogs härefter. Under första nfdelningen af proto kollsjusteringen sökte Eklund ifrigt uppfånga en blick af Hedelin, men dennes ögon voro nedslagna. Då man kom till den af Eklund afgifna nya bekännelsen och ianklagelsen mot Hedelin, började emellertid denne kasta ilskna blickar på Eklund, hvilken med tårade ögun och bedjande min besvarade dem.) Ordf. Eklund bar uppgifvit att du lånt 20 rdr af henne? Hedelin. Det är inte sant. Eklund. Säg sanning, Gustaf! Hedelin. Ahbnej, säg sanning sjelf du, det är bättre, det. Ekivnd. Jo, Gustaf tog dem, för att gömma till vår Amerika-resa. Hedelin. Jag har inte fått några. Ekland. Du nekar för allt. du. Ordf, i beveklig ton). Vill du inte bekänna nu?... Tror du inte att det kommer en tid, då du under din mångåriga vistelse i fängelse skall få höra ditt samvetes röst ropa till dig... Vore det ej bättre att nu lätta detta ditt samvete med en öppen och ärlig bekännelse om hvad du brutit? iklund. Tala sanning, Gustaf! Hedelin (häftigt). Du borde blygas!... Talar du sanning? Eklund. Blygas!?... för kanske den enda hederliga handling jag på senare tiden begått? Oräåf, Vill du inte bekänna? Hedelin. Jag kan inte bekänna, hvad jag ej ort... ENMälet uppsköts till annan dag. LANSCELLFÄNGELSET. Försök till dubbelmord. Med f. gardisten Gystaf Olsson Hägg. häktad och tilltalad för att en afton i sistlidna november månad vid Bogesunds herrgård ha från makarnes bostad utnarrat sin hustru med uppsåt att först mörda henne och sedan sig sjelf, hölls i gar ytterligare ransakning. Vi ha förututförligt refererat detta mål. som vid flera tillfällen uppskjutits i afvaktan å hustruns tillfrisknande, efter de svåra skador hon af mannen med en rakknif tillfogats i hals och armar. Hustrun, nu utskrifven från lasarettet, var denna dag närvarande, men så svag att hon under hela förhöret måste sitta. Genom hennes meddelande rörande makarnes förflutna lif framgick att mannen ofta hotat att taga lifvet af henne, och erkände han denna dag att han afsvartsjuka hotat henne och äfven af samma anledning mot henne begått våldet och derefter skurit sig sjelf 1 armarne. Olsson ägg dömdes till 8 års straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende för alltid. LANDSORTEN. Förfalskning. Enköpings veckoblad berittar: f. hemmansegaren C. J. Ändersson i Flasta, Weckholms socken, har blifvit häktad för det han förfalskat lånehandlingar. — På dylika förfalskade papper har han lyckats erhålla lån såväl i Bankodiskonten som i Mälareprovinsernas och Uplands enskilda bank. — Härmed har han troligtvis fortfarit flera år, och att detta kunnat skeutan upptäckt-förr, förklaras endast deraf, att han mycket ordentligt skött omsättningarno. —L december månad försökte han att i Uplands-banken fa ytterligare ett lån å 500 rdr, hvarvid han begagnat J. Erikssons i Tjulsta namn såsom lånesökande, men då det var kändt att nämde Eriksson är satt under förmyndare, vaknade misstankar attlånehandlingarne ej voro riktiga. På dessa misstankar blef ock C. J. Andersson häktad, och lärer han sedan i fängelset bekänt, att han, på af honom förfalskade lånehandlingar lyckats tillnarra sig 5 å 6 lån i ofvannämda bankinrättningar. Andersson är gift och har med sin hustru tolf barn, som lefva. Tryckfrihetsåtalhar, enligt Korresponden. ten från Landskrona, blitvit af åboerne M. Olssow, H. Andersson, L. Jönsson, B. Truedsson och N. Månsson i Helgarp väckt mot Landskrona tidning för en i samma tidning införd toch sedermera icen mängd tidningar reproducerad) berättelse om två barn, som skulle ha frusit ihjel vid en halmstack i Heljarp, efter att först af en åbox derstädes ha blifvit förvägrade nattherberge.