Dagens Nyheter – 25 januari 1871, sida 2

som jag inte längesedan tror mig veta?ö — frågade Gundla mildt och uppmuntrande. Ni har anat till min brinnande tillgifvenhet för er, men ni kan inte ana att jag med kärlekens skarpa ögon genomskådat er. Ja, miss Gundla, låt mig skänka mitt anspråkslösa, men obefläckade namn åt det barn, som är er glädje och er förtviflan, det barn, som gör sin fromma, rena, oskuldsfulia mor till hycklerska och skådespelerska, det barn, som är er förnedring och er upphöjelse, er vanära och er högsta jordiska sällhet. Jag har under dessa år bevittnat era strider och era lidanden, er fromhet och er undergifvenhet under Guds straffdom. Tro mig, jag talar i Försonarens namn, hvad ni brutit har ni längesedan försonat, och den skam, som ni ännu tycker hänga lik en klippa öfver ert hufvud, den vore det en ära att få bära jemte er. Gundla, ärbara och dygdiga, fast bedragna och vanärade qvinna! Blif min maka och skänk åt det barn, som ni afgudar, rättigheten att ega en mor och en far! 40, min Gud, ni vet då allt, alla veta det kanske rundtomkring mig?4 — hvyiskade Gundla qvidande. Ert modershjerta skall inte vara mäktigt af en fortgående förställning, det skall snart bli en förrädare inför andra såsom det längesedan blifvit det inför mig.4 Och ni skulle vilja . . Dela ert martyrskap för sanningen? Ja, jag