Dagens Nyheter – 25 januari 1871, sida 2

UT kel Emanuel deremellan sökte öfva honom i modersmålet. Men medan Gundlas ögon oaflåtligen följde sin älsklings glada språng, trädde pastor Richardsson genom byggningens dörr in i den parklika trädgården och närmade sig helsande. Han såg blek och allvarlig ut och tycktes ha någonting på hjertat, nägonting, som icke skingrades af kronofogdens muntra tillrop: Nå, nu ska vi väl ha vår sista svenska lektion för i år? Hoj, stopp för tusan! Det skulle ju vara en hemlighet. Mycket yvälkommen, pastor Richardsson! Det var älskvärdt af er att komma och säga oss farväl! Gundla, som icke på flera veckor sett husets intime vän, gick honom vänligt till mötes och bannade honom mildt för hans säll. synthet. Mr Richardsson bad, sedan han skakat hand med de båda herrarne i bersån, husets värdinna helt tyst om ett enskildt samtal. CJag har saker af högsta vigt för oss båda att säga er, miss Hind, saker, som en helig pligt bjuder mig att inte längre förtiga. Gundla betraktade honom med stora ögon. CHvad vill det säga, mr Richardsson? Ni talar mitt modersmål helt flytande? — Under dessa ord förde värdinnan sin gäst till en liten salong på nedra botten, helt nära dörren till parken, och bad honom taga plats i en soffa vid sin sida, 4Ja, jag sårudv era öron en tid med att så