Dagens Nyheter – 24 januari 1871, sida 2

utskott till det bästa rekommendera den nya, åvgkorvetten Balder, hvilken höga vederbörande alldeles tyckts ha bortglömt i sin berättelse till riksdagen, men hvarom talaren af ! kompetenta personer hört fast förunderliga saker. Sedan hr von Koch förordat förhöjd bränvinsskatt och egnat den af k. m:t föreslagna lagbyrån en liten kritik, hbrr Sprengtporten och Hasselrot talat för indirekt beskattning och hr 4. C. Haob under sin rekommenåation af tobaken såsom beskattningsämne gjort ett par små evolutioner åt sidan mot hr ut-: rikesministerns bekanta excuse i Berlin samt ! mot vederbörandes temligen oförsynta begäran :! om inköp af Dramatiska teatern, fick finans: ministern hr Wern ordet. Hr Wern började : med att besvara den anmärkning, hr Hamilton i början af sitt föredrag, med hänsyn till den ; s, k. undsättoingsfonden, riktat mot regerin; gen. Dessa medel vore förklarade tala! ren ej en fond, utan af kreditivoatur, och således hade k. m:t rätt att på sätt som skett upptaga dem. Hvad beträffade den af flera j föregående talare förordade indirekta beskatt: ningen, varnade talaren ifrigt för densammas : tillämpande — den fattige drabbas mest deraf, . Hvad vidare tiden för lånets amortering anginge, trodde talaren det ej vara mycken skilnad om denna amortering förlades på 12 år, såsom regeringen föreslagit, eller på 6 eller 10, såsom under dagens debatt förordats. 1 Hr Bårenborg talade för låns upptagande, men äfven för skatt på tobak — hvarefter kammaren kl. något efter 2 åtskildes, sedan den k. propositionen remitterats till vederbörligt utskott. . Andra kammaren behandlade den kungliga propositionen mera omständligt. Diskussionen afslutades icke der på förmiddagen. Debatten öppnades af hr Mankell, om utförligt kritiserade åtskilliga delar af statsverkspropositionen. Först : och främst hade han väntat att regeringen, då hon fordrade så mycket, skulle ha pifannit utvägar att minska de konsumtionsskatter, hvilka isynnerhet drabba dem stora massan af landets befolkning. Detta hade regeringen dock icke gjort. Sedan genomgick talaren propositionen och gjorde anmärkningar mot ätskilliga poster, isynnerhet anslaget till garnisonstruppernas muthållniog, hbvarom riksdagen förut haft tillfälle att uttala sin åsigt och gjort detta på ett sätt, att talaren var förvånad öfver attregeringen nu åter framkommit med densamma. Lika förvåning hade det af regeringen fordrade beloppet för inköp af Dramatiska teatern väckt hos talaren, och han kunde ej inse något skäl hvarför representationen skulle bevilja det; för egen del ämnade talaren på det bestämdaste motsätta sig denna utgift. Beträffande det begärda anslaget till försvaret, så ville talaren fästa riksdagens synnerliga uppmärksamhet på nödvändigheten att skilja detia belopp i två slag, det som afsåge utgiften för den nya armåorganisationen och det som begärts till nödig materiels anskaffande. Det förra trodde talaren att man så mycket hellre kunde lemna åsido nu, som armorganisationsförslaget ännu icke vore kändt och man väl ej ville bevilja någonting derför, innan man sett hvad det innebure; han armärkte dock det egendomliga deri, att regeringen bland ordinarie avslag uppfört hvad som rörde den nya försvarsorganisationen innan denna ännu vore antagen, hvilket visade att regeringen gjorde sig väl mycket säker på utgången; man kunde dock förutsätta möjligheten af ett afslag, äfven om anslagsfrågan komme under gercensam votering. Sedvare uuder debatten svarade statsrådet Beryström, avt regeringen verkligen hyste så liflig öfvertygelse deie om behofvet af försvarets omorganisering, dels om nationens beredvillighet nu att derför göra uppoffringar, att hon icke tvekat att öppet begära hvad som dertill erfordras. Hr Mankell gillade den. föreslagna formen för den nya vapenskatten, men han fonn åtskilliga poster dels för stora, dels obehöfliga. Han ville ej vidare befästa Kurlskrona och ville ej anlägga några bombfria hvalt vid Karlsborg, utan der endast bygga detacherade fästen, men hvad han mindre än något annat ville var att militära etablissementer skola anläggas i Stockholm, förrän man beslutar att hufvudstaden skall befästas. Oaktadt talaren. var benägen att bifalla hvad som verkligen behöfves för vårt försvar, var han dock tveksam att lemna en så stor summa till regeringens disposition, då den kunde komma att användas af en regering, till hvilken låndet ej hade samma förtroevde som till den närvarande, och han fordrade derför bestämda garantier för medlens