Dagens Nyheter – 23 januari 1871, sida 2

Tenier och musik. Å Mindre teatern uppfördes i lördags för första gången och för fullt hus Prinsessan af Trebizonde, operabuffa i 3 akter af Ch. Nuitter och E. Trefeu med musik af Offenbach. Libretten är en drastisk parodi på hoflif och adelslif, i hvilket ödets lek kastar in en kringvandrande konstmakarefamilj. Musiken är något mindre bullrande än Offenbachs vanliga och har många melodiösa partier. Utförandet var så godt som någonsin denna teaters resurser kunde medgifva; det var uppenbarligen stor omsorg nedlagd på instuderandet; uppsättningen var oklanderlig. Efter en något lång första akt retar stycket mer och mer åskådarens intresse; mot slutet bli situationerna alltmer lustiga. Stycket erhöll ofta lifligt bifall; fröken Wisells nätta röst och behagliga föredrag erhöllo deraf brorslotten; hr Sellström såsom gamle prins Casimir gjorde aktningsvärda bemödanden att vara rolig; för fru Brandt föll detta sig lättare; de öfriga hufvudpersonerna fyllde ock sina partier ganska bra. — Hr Ludvig Eklunds matind i musikaliska akademiens sal förliden gårdag. Hr Eklund uppträdde såsom sångare och pianist; som sångare visade han sig ega en ovanligt hög falsett-röst (tvåstruket ess) med så egendomlig timbre, att den lätt kan förvexlas med en stark altröst. Han önskar debutera såsom Azucena i Verdis Trubaduren4, och kan han deruti lyckas, så skall säkert Stora teatern förskaffa sig några fulla hus, ty hvem vill icke se och höra en karl. spela och sjunga en fruntimmersroll; som pianist ådagalade han ganska stor färdighet, hvarjemte hans spel icke saknade hvarken nyans eller uttryck. Att han studerat på egen hand röjdes både i sången och spelet. — Fröken Alma Dahllöf låter i morgon för första gången här offentligt höra sig. Det är en ung dam, som med utmärkelse gjort sina sångstudier i Paris under Wartel och Masset och som vid sitt uppträdande å tenoristen och sångläraren Rogers enskilda försöksteater väckt den lifligaste sensation bland konstkännare. Utom fröken Dahllöf lärer man vid detta tillfälle få höra sju andra unga fruntimmer, allesammans elever af friherrinnan Adelaide Lenuhusen, född Valerius. Deremot lärer tyvärr hoppet em att vid samma tillfälle få förnya bekantskapen med friherrinnan Leuhusens egen talang icke gå i fullbordan. — Hr Conrad Behrens har eröfrat sig en framstående plats vid operan i Berlin. Under första hälften af denna månad har han uppträdt som kardinalen i Judiznan och som Bertram i Robert. Recensenterna prisa hans kraftiga och klangfulla stämma, den absoluta säkerheten i tonansättningen och intonationen, det tydliga uttalet och det beslutsamma föredraget. Äfven i spelet (som kardinalen) gjorde sig förtjenster gällande. Som Bertram skördade han två gånger i tredje akten lifligt bifall, och hade han kunnat lägga litet mera demoniskt uttryck i sången, skulle hans framgång varit ännu större; men, som cn annan recensent säger, fan var för mycket salvelsefull.4 På det hela, tillägger han, stod hr Behrens produktion dock hufvadet högre än hans företrädares, hr Uckos. — Fröken Mathilda Erequist, som åtnjutit dramatisk och musikalisk undervisning vid konservatoriet i Paris (— hon erhöll ock der med lärarekollegiets enstämmiga bifall första stora operapriset —), ämnar i öfvermorgon onsisg å Mindre teatern gifva sin nionde soir till förmån för nödlidande i de genom kriget ödelagda franska provinserna. Samtliga medverkande artisterna, såväl de dramatiska som orkesterpersonalen, lemna sitt biträde, liksom ock hr Hammer gratis upplåter lokalen. Programmet upptager hr Hedbergs roliga lustspel Det skadar inte samt, i konsertafdelningen, den sköna romansen Le Chemin du Paradis, svenska folkvisor och fragmantar ur Janme (1 klastvm)