Dagens Nyheter – 23 januari 1871, sida 1

RR nn rn ET linn nn nn å rad och sedan i 17 år vara pligtige draga ut i krig. Den allmänna värnepligten må ha aldrig så starka skäl för sig (med vilkor att man betager regenten förmågan att missbruka den till obetänksamma krig och att den icke pålägges andra än dem som ha rättighet att deltaga i valet af de ombud, åt hvilka bör lemnas att afgöra när anfallskrig må börjas eller icke); men om dera under nämnde förbehåll stadgas, måste stammen inskränkas till så måttliga dimensioner, at; kostnaderna för hela försvaret icke under en — som vi hoppas — långvarig fred så utsuga landet, att det, när en gång anfall påkommer, har mestadels bara fattighjon till iprbyggare. Representationen har aldrig förr varit benägen för den allmänna och långvariga värnepligter; almogens ombud minst af alla. Nu är meningen härom förändrad och åstadkommande af ett beslut om folkbeväpning kauhända möjligt, men det bör väl icke derför så brådstörtas, att beslutet om en på ala lifvets förhållanden så starkt inverkande institution skulle fattas inom ett par, tre månader efter att regeringens förslag kan hinna bli kändt, och allraminst då detta förslag äfven innebär bibehållandet af hela indelta armån, hvilken på sednare åren blifvit af så månza kompetenta domare underkänd såsom illa motsvarande sina kostnader.