Dagens Nyheter – 23 januari 1871, sida 1

vaknade till sans, var att skicka bud till staden efter pastor Hjort och hans dotter, för att hos dem bönfalla om ett enskilat samtal med den sjuke. Men hela den lilla familjen, gamla Sara inbegripen, var spårlöst försvunnen. Man vände sig då till husets trogne vän, kronofogden Tysell, och donne upplyste att pastorn med de sina flyttat öfver till England, dit han sjelf med största glädjo skulle ha följt dem, om icke den långa proecssen med kyrkoherden Tovenius tvingat honom att qvarstanna, ty från sin tjenst hade han redan begärt och erhållit afsked. Med en djup suek mottog den sjuke den nedslående underrättolsen. Den ädle mannen hade känt sig så outsägligt lycklig öfver de leende bilderna rundtomkring sig, han hade med fullaste förtroende slutit den ångerfulle sonen till sitt bröst, och med jublande fröjd sett honom förenad med den älskvärdaste maka; han hade på gamla dagar i pastor Hjort lyckats fiona en snillrik och sympatiserande vän, som redan blifvit honom ett oumbärligt sällskap, och han hade delat den lärde mannens sorg öfver den förlorade dottern, likasom hans afsky för den oskuldsfulla flickans förförare. Att nu i denne eländige, hvars genomberäknade svekfullhet så upprört hans upphöjda sedekänsla, återfinna sin egen älskade son, var ett slag så öfverväldigande, att den gamle icke förmådde bära dess tyngd,