Dagens Nyheter – 21 januari 1871, sida 2

3 rdr å 3,25 per tunna, smör 62 öre per skålpund, skommad mjölk 12 åa 17 öre per kanna, björkved 10 å 11, talived 8, hälften tall och hälften gran 7 rdr 50 öre per famn; per lass, alltefter storleken, 3 å 7 rdr, färsk lake 22 öre per skålpund och färsk strömming 85 öre pr val. Den timliga lyckans föränderlighet. På Wexiö fattighus bar i dessa dagar såsom försörjningsbjon aflidit f. handlanden J. von Hage, hvilken för trettio år sedan och ännu någon tid derefter ansågs vara ech säkerligen äfven var en af nämda stads förmögnaste köpmän, men genom en kedja af husliga motgångar och efter ett mångårigt vistande å annor ort, slutligen dit återvände så utblottad på alla utvägar för sitt lifsuppehälle, att han nödgades anlita fattigvården. Han lärer på sistone fört en ännu ej afslutad rättegång i och för återbekommande, om möjligt, af några spillror af sin forna förmögenhet. Från hustru och barn hade han vid sitt frånfälle länge lefvat skild. — Bouppteckningeu efter handlanden Mauritz Thegerström i Umeå utvisar en behållning af 205,030 rdr 84 öre. Vårt herriiga Tollia-tempel skrifver Göleborgs Posten, har, då vi undantaga somrarne, alltför ofta varit en hållstuga för kriogskjutsande sällskap af underhaltig art, hvilka småningom vänjt publiken bort ifrån teatern, der också sällan några sceniska pjutniogar, men väl hädelser mot konsten bjudits. — Hvad de kriovgskjutsande sällskap, hvilka, genom att spela in hyror åtteater-bolaget räddat det herrliga templet från ait gå under klubban, böra känna sig smickrade! Tornurets oefterrättlighet, skrifver Norrlands-Posten i Gefle, är en fråga, som hör till dagordningen. Urets höga ålder — det daterar sig nemligen från 1781 och upplefver således snart sitt nittionde år — gör, att man ej heller bör ställa alltför stora anspråk på detsamma. Det säges, att det gamla urets krafter tagits väl mycket i anspråk, ity att det tvingats att i visst afseende till och med verka dubbelt. Dess väldiga slaghamrar ha nemligen fått. bearbeta icke blott tornklockorna, utan äfven — tornväktarnes öron! . . . dessa sistnämda likväl icke direkt — derför aktade man sig visligen — men indirekt genom ett snöre, som ledde från slaghamrarne och fästades vid örat, för att tjena som vilbehöflig väckelse, ifall Morfeus skulle göra en alltför intim påbelsning. Upplysningsvis må nämnas, att denna onekligen rätt praktiska väckningsmetod blifvit uppfunnen af tornväktarne sjelfva. Obarmhertighet. I Landskrona Tidning läses: Sistlidne trettondagsafton, temligen sent, inkommo till en förmögen åbo i Heljarp två fattiga barn, en gosse och en flicka, hvilka bådo om att få stanna der öfver natten. Detta vägrades, och sedan barnen begåfvats med hvardera ett stycke bröd, visades de ut trån gården och porten igenlästes. Gårdsegarens dräng varnade mot denna handling, men fick ett ohöfligt svar. Påföljande morgonen funnos barnen vid en till samma gård hörande halmstack — ihjelfrusna. Lefve friheten, Landshöfdinge-embetets i Malmöhus län kungörelser af den 9 dennes innehålla, bland annat, efterlysning af straffarbetsfången, gördelmakare-arbetaren Ånders Andersson från Lund, som till följe af förvexling på person blifvit före slutad strafttid frigifven från Malmö länscellfängelse den 7 i denna månad. Här, om någonsin, göra reflexionerna sig sjelfva.